Aranya Kanda Sarga 52
अरण्यकाण्डम् सर्गः 52
Sarga 52 of the Aranya Kanda.
Shlokas (44)
+ Add ShlokaAranya Kanda 52.1
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 1
सा तु ताराधिपमुखी रावणेन समीक्ष्य तम्। गृध्रराजं विनिहतं विललाप सुदुःखिता।।
sā tu tārādhipamukhī rāvaṇēna samīkṣya tam. gṛdhrarājaṅ vinihataṅ vilalāpa suduḥkhitā৷৷
Sita,whose face was like the lord of the stars (Moon), saw Jatayu, king of birds, struck down by Ravana, and lamented in extreme grif :
Aranya Kanda 52.2
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 2
निमित्तं लक्षणज्ञानं शकुनिस्वरदर्शनम्। अवश्यं सुखदुःखेषु नराणां प्रतिदृश्यते।।
nimittaṅ lakṣaṇajñānaṅ śakunisvaradarśanam. avaśyaṅ sukhaduḥkhēṣu narāṇāṅ pratidṛśyatē৷৷
People, for sure, foresee weal and woe in life from auspicious symptoms and ominous sounds.
Aranya Kanda 52.3
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 3
नूनं राम न जानासि महद्व्यसनमात्मनः। धावन्ति नूनं काकुत्स्थं मदर्थं मृगपक्षिणः।।
nūnaṅ rāma na jānāsi mahadvyasanamātmanaḥ. dhāvanti nūnaṅ kākutsthaṅ madarthaṅ mṛgapakṣiṇaḥ৷৷
O Rama you are, indeed, unaware of the great disaster that has befallen you. All the animals and birds are running for my sake to tell you about me, O scion of the Kakutsthas.
Aranya Kanda 52.4
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 4
अयं हि पापचारेण मां त्रातुमभिसङ्गतः। शेते विनिहतो भूमौ ममाभाग्याद्विहंगमः।।
ayaṅ hi pāpacārēṇa māṅ trātumabhisaṅgataḥ. śētē vinihatō bhūmau mamābhāgyādvihaṅgamaḥ৷৷
'This bird that came forward to save me is hit by the sinner(Ravana) and lies down on the ground, as ill luck would have it.
Aranya Kanda 52.5
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 5
त्राहि मामद्य काकुत्स्थ लक्ष्मणेति वराङ्गना। सुसन्त्रस्ता समाक्रन्दच्छृण्वतां तु यथान्तिके।।
trāhi māmadya kākutstha lakṣmaṇēti varāṅganā. susantrastā samākrandacchṛṇvatāṅ tu yathāntikē৷৷
Terribly frightened, the beautiful lady (Sita) cried bitterly, 'O Rama, O Lakshmana, save me', as if they were close by and were listening to her.
Aranya Kanda 52.6
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 6
तां क्लिष्टमाल्याभरणां विलपन्तीमनाथवत्। अभ्यधावत् वैदेहीं रावणो राक्षसाधिपः।।
tāṅ kliṣṭamālyābharaṇāṅ vilapantīmanāthavat. abhyadhāvat vaidēhīṅ rāvaṇō rākṣasādhipaḥ৷৷
Ravana, king of the demons, ran towards Sita who was weeping like an orphan with her garlands and ornaments crushed.
Aranya Kanda 52.7
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 7
तां लतामिव वेष्टन्तीमालिङ्गन्तीं महाद्रुमान्। मुञ्च मुञ्चेति बहुशः प्रवदन्राक्षसाधिपः।।
tāṅ latāmiva vēṣṭantīmāliṅgantīṅ mahādrumān. muñca muñcēti bahuśaḥ pravadanrākṣasādhipaḥ৷৷
Separated from Rama in the forest, Sita hugged huge trees, running round and round like a creeper coiled, crying loudly, 'Rama, O Rama' . The king of the demons, like Yama, caught hold of her hair only to invite his death, all the time saying, Leave it, Leave it (Leave the tree).
Aranya Kanda 52.8
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 8
।। क्रोशन्तीं राम रामेति रामेण रहितां वने। जीवितान्ताय केशेषु जग्राहान्तकसन्निभः।।
৷৷ krōśantīṅ rāma rāmēti rāmēṇa rahitāṅ vanē. jīvitāntāya kēśēṣu jagrāhāntakasannibhaḥ৷৷
Separated from Rama in the forest, Sita hugged huge trees, running round and round like a creeper coiled, crying loudly, 'Rama, O Rama' . The king of the demons, like Yama, caught hold of her hair only to invite his death, all the time saying, Leave it, Leave it (Leave the tree).
Aranya Kanda 52.9
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 9
प्रधर्षितायां सीतायां बभूव सचराचरम्। जगत्सर्वममर्यादं तमसान्धेन संवृतम्।।
pradharṣitāyāṅ sītāyāṅ babhūva sacarācaram. jagatsarvamamaryādaṅ tamasāndhēna saṅvṛtam৷৷
While Sita was being assaulted, the earth with the animate and the inanimate crossed all limits of moral law and became enveloped in blinding darkness. The wind ceased to blow and the Sun, to shine.
Aranya Kanda 52.10
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 10
दृष्ट्वा सीतां परामृष्टां दीनां दिव्येन चक्षुषा।।
dṛṣṭvā sītāṅ parāmṛṣṭāṅ dīnāṅ divyēna cakṣuṣā৷৷
Brahma, the glorious Grandfather, saw with his divine eyes, Sita in a desperate state caught by the enemy and said, 'The task is accomplished.
Aranya Kanda 52.11
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 11
प्रहृष्टा व्यथिताश्चासन्सर्वे ते परमर्षयः।।
prahṛṣṭā vyathitāścāsansarvē tē paramarṣayaḥ৷৷
All the great seers residing in Dandaka forest felt both happy and sad, happy because the destruction of Ravana is at hand and sad because Sita was in distress.
Aranya Kanda 52.12
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 12
।। दृष्ट्वा सीतां परामृष्टां दण्डकारण्यवासिनः। रावणस्य विनाशं च प्राप्तं बुद्ध्वा यदृच्छया।।
৷৷ dṛṣṭvā sītāṅ parāmṛṣṭāṅ daṇḍakāraṇyavāsinaḥ. rāvaṇasya vināśaṅ ca prāptaṅ buddhvā yadṛcchayā৷৷
All the great seers residing in Dandaka forest felt both happy and sad, happy because the destruction of Ravana is at hand and sad because Sita was in distress.
Aranya Kanda 52.13
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 13
स तु तां राम रामेति रुदन्तीं लक्ष्मणेति च। जगामादाय चाकाशं रावणो राक्षसाधिपः।।
sa tu tāṅ rāma rāmēti rudantīṅ lakṣmaṇēti ca. jagāmādāya cākāśaṅ rāvaṇō rākṣasādhipaḥ৷৷
While Sita was crying, 'O Rama, O Lakshmana', Ravana, lord of the demons, carried her back into the sky.
Aranya Kanda 52.14
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 14
तप्ताभरणजुष्टाङ्गी पीतकौशेयवासिनी। रराजराजपुत्री तुविद्युत्सौदामिनी यथा।।
taptābharaṇajuṣṭāṅgī pītakauśēyavāsinī. rarājarājaputrī tuvidyutsaudāminī yathā৷৷
SIta who had put on pure gold ornaments on her body and who was clad in yellow silk shone like lightning.
Aranya Kanda 52.15
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 15
उद्धूतेन च वस्त्रेण तस्याः पीतेन रावणः। अधिकं परिबभ्राज गिरिर्दीप्त इवाग्निना।।
uddhūtēna ca vastrēṇa tasyāḥ pītēna rāvaṇaḥ. adhikaṅ paribabhrāja girirdīpta ivāgninā৷৷
Ravana was shining all the more with(her) yellow clothes blowing in the air, and looked like a mountain shining with fire burning around.
Aranya Kanda 52.16
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 16
तस्याः परमकल्याण्यास्ताम्राणि सुरभीणि च। पद्मपत्राणि वैदेह्या अभ्यकीर्यन्त रावणम्।।
tasyāḥ paramakalyāṇyāstāmrāṇi surabhīṇi ca. padmapatrāṇi vaidēhyā abhyakīryanta rāvaṇam৷৷
The red lotus petals worn by the most auspicious Sita, princess of Videha, were showered on Ravana.
Aranya Kanda 52.17
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 17
तस्याः कौशेयमुद्धूतमाकाशे कनकप्रभम्। बभौ चादित्यरागेण ताम्रमभ्रमिवातपे।।
tasyāḥ kauśēyamuddhūtamākāśē kanakaprabham. babhau cādityarāgēṇa tāmramabhramivātapē৷৷
As the goldencoloured garment worn by Sita blew in the wind, it looked like a coppercoloured cloud illumined by the evening Sun in the sky.
Aranya Kanda 52.18
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 18
तस्यास्तत्सुनसं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम्। न रराज विना रामं विनालमिव पङ्कजम्।।
tasyāstatsunasaṅ vaktramākāśē rāvaṇāṅkagam. na rarāja vinā rāmaṅ vinālamiva paṅkajam৷৷
Sita's face with her beautiful nose on Ravana's lap and not on Rama's, shone no more like a lotus without its stalk.
Aranya Kanda 52.19
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 19
बभूव जलदं नीलं भित्त्वा चन्द्र इवोदितः। सुललाटं सुकेशान्तं पद्मगर्भाभमव्रणम्।।
babhūva jaladaṅ nīlaṅ bhittvā candra ivōditaḥ. sulalāṭaṅ sukēśāntaṅ padmagarbhābhamavraṇam৷৷
Sita's face looked beautiful with her smooth forehead, shining hair and spotless complexion like the inside of a lotus, with clean, white, shining teeth, a nice nose and lovely red lips. She was continuously weeping and wiping her tears. Her face which was pleasing like the Moon on the lap of Ravana appeared as though the Moon was rising through dark clouds.
Aranya Kanda 52.20
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 20
।। शुक्लैस्सुविमलैर्दन्तै प्रभावद्भिरलङ्कृतम्। तस्यास्तद्विमलं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम्।।
৷৷ śuklaissuvimalairdantai prabhāvadbhiralaṅkṛtam. tasyāstadvimalaṅ vaktramākāśē rāvaṇāṅkagam৷৷
Sita's face looked beautiful with her smooth forehead, shining hair and spotless complexion like the inside of a lotus, with clean, white, shining teeth, a nice nose and lovely red lips. She was continuously weeping and wiping her tears. Her face which was pleasing like the Moon on the lap of Ravana appeared as though the Moon was rising through dark clouds.
Aranya Kanda 52.21
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 21
।। रुदितं व्यपमृष्टास्रं चन्द्रवत्प्रियदर्शनम्। सुनासं चारुताम्रोष्ठमाकाशे हाटकप्रभम्।।
৷৷ ruditaṅ vyapamṛṣṭāsraṅ candravatpriyadarśanam. sunāsaṅ cārutāmrōṣṭhamākāśē hāṭakaprabham৷৷
Sita's face looked beautiful with her smooth forehead, shining hair and spotless complexion like the inside of a lotus, with clean, white, shining teeth, a nice nose and lovely red lips. She was continuously weeping and wiping her tears. Her face which was pleasing like the Moon on the lap of Ravana appeared as though the Moon was rising through dark clouds.
Aranya Kanda 52.22
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 22
राक्षसेन समाधूतं तस्यास्तद्वदनं शुभम्। शुशुभे न विना रामंदिवा चन्द्र इवोदितः।।
rākṣasēna samādhūtaṅ tasyāstadvadanaṅ śubham. śuśubhē na vinā rāmaṅdivā candra ivōditaḥ৷৷
Shaken up by the demon and deprived of Rama's company, Sita's beautiful face looked like the Moon during daytime without any glow.
Aranya Kanda 52.23
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 23
सा हेमवर्णा नीलाङ्गं मैथिली राक्षसाधिपम्। शुशुभे काञ्चनी काञ्ची नीलं मणिमिवाश्रिता।।
sā hēmavarṇā nīlāṅgaṅ maithilī rākṣasādhipam. śuśubhē kāñcanī kāñcī nīlaṅ maṇimivāśritā৷৷
Goldencomplexioned Sita, princess of Mithila, held by the darkcoloured king of the demons, shone like a girdle resting on a dark blue sapphire.
Aranya Kanda 52.24
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 24
सा पद्मगौरी हेमाभा रावणं जनकात्मजा। विद्युद्घनमिवाविश्य शुशुभे तप्तभूषणा।।
sā padmagaurī hēmābhā rāvaṇaṅ janakātmajā. vidyudghanamivāviśya śuśubhē taptabhūṣaṇā৷৷
Bright like a golden lotus, adorned with gold ornaments, Sita, the daughter of Janaka, held by Ravana, looked like a streak of lightning shining bright in a dark cloud.
Aranya Kanda 52.25
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 25
तस्या भूषणघोषेण वैदेह्या राक्षसाधिपः। बभौ सचपलो नीलस्सघोष इव तोयदः।।
tasyā bhūṣaṇaghōṣēṇa vaidēhyā rākṣasādhipaḥ. babhau sacapalō nīlassaghōṣa iva tōyadaḥ৷৷
The lord of the demons by the side of Sita, princess of Videha with her jingling ornaments looked like the darkblue raincloud with its lightning and thunder.
Aranya Kanda 52.26
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 26
उत्तमाङ्गाच्च्युता तस्याः पुष्पवृष्टिस्समन्ततः। सीताया ह्रिममाणायाः पपात धरणीतले।।
uttamāṅgāccyutā tasyāḥ puṣpavṛṣṭissamantataḥ. sītāyā hrimamāṇāyāḥ papāta dharaṇītalē৷৷
As Sita was being carried away, the shower of flowers dropped from her head and scattered on the earth.
Aranya Kanda 52.27
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 27
सा तु रावणवेगेन पुष्पवृष्टिः समन्ततः। समाधूता दशग्रीवं पुनरेवाभ्यवर्तत।।
sā tu rāvaṇavēgēna puṣpavṛṣṭiḥ samantataḥ. samādhūtā daśagrīvaṅ punarēvābhyavartata৷৷
The shower of flowers that fell flew towards the tenheaded Ravana again in the swirling motion (of the chariot).
Aranya Kanda 52.28
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 28
अभ्यवर्तत पुष्पाणां धारा वैश्रवणानुजम्। नक्षत्रमाला विमला मेरुं नगमिवोन्नतम्।।
abhyavartata puṣpāṇāṅ dhārā vaiśravaṇānujam. nakṣatramālā vimalā mēruṅ nagamivōnnatam৷৷
The shower of flowers that dropped went round towards Ravana, brother of Vaisravana, like the bright garland of stars move towards mount Meru.
Aranya Kanda 52.29
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 29
चरणान्नूपुरं भ्रष्टं वैदेह्या रत्नभूषितम्। विद्युन्मण्डलसङ्काशं पपात मधुरस्वनम्।।
caraṇānnūpuraṅ bhraṣṭaṅ vaidēhyā ratnabhūṣitam. vidyunmaṇḍalasaṅkāśaṅ papāta madhurasvanam৷৷
The gemstudded anklet of Sita, looking like an orb of lightning, dropped with a gentle sound.
Aranya Kanda 52.30
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 30
तरुप्रवालरक्ता सा नीलाङ्गं राक्षसेश्वरम्। प्राशोभयत वैदेही गजं कक्ष्येव काञ्चनी।।
tarupravālaraktā sā nīlāṅgaṅ rākṣasēśvaram. prāśōbhayata vaidēhī gajaṅ kakṣyēva kāñcanī৷৷
With her golden girdle, Sita whose complexion resembled tender leaves looked like a golden chain to bind an elephant with. (Here Ravana is the elephant).
Aranya Kanda 52.31
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 31
तां महोल्कामिवाकाशे दीप्यमानां स्वतेजसा। जहाराऽकाशमाविस्य सीतां वैश्रवणानुजः।।
tāṅ mahōlkāmivākāśē dīpyamānāṅ svatējasā. jahārā.kāśamāvisya sītāṅ vaiśravaṇānujaḥ৷৷
The younger brother of Vaisravana (Ravana), like a massive comet, carried Sita, who was glowing in the radiance of her own beauty, and entered the sky.
Aranya Kanda 52.32
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 32
तस्यास्तान्यग्निवर्णानि भूषणानि महीतले। सघोषाण्यवकीर्यन्त क्षीणास्तारा इवाम्बरात्।।
tasyāstānyagnivarṇāni bhūṣaṇāni mahītalē. saghōṣāṇyavakīryanta kṣīṇāstārā ivāmbarāt৷৷
Like the dim stars falling from the sky, her ornaments, bright as flame, scattered on the groundtinkling.
Aranya Kanda 52.33
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 33
तस्यास्स्तनान्तराद्भ्रष्टो हारस्ताराधिपद्युतिः। वैदेह्या निपतन्भाति गङ्गेव गगनाच्च्युता।।
tasyāsstanāntarādbhraṣṭō hārastārādhipadyutiḥ. vaidēhyā nipatanbhāti gaṅgēva gaganāccyutā৷৷
Sita's necklace shining like the bright Moon slipped from between her breasts like the river Ganga falling down from the sky.
Aranya Kanda 52.34
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 34
उत्पातवाताभिहता नानाद्विजगणायुताः। माभैरिति विधूताग्रा व्याजह्रुरिव पादपाः।।
utpātavātābhihatā nānādvijagaṇāyutāḥ. mābhairiti vidhūtāgrā vyājahruriva pādapāḥ৷৷
The trees filled with birds of all kinds, shaken at the top by stormy winds seemed to be saying to Sita, 'Be not afraid'.
Aranya Kanda 52.35
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 35
नलिन्यो ध्वस्तकमलास्त्रस्तमीनजलेचराः। सखीमिव गतोच्छ्वासामन्वशोचन्त मैथिलीम्।।
nalinyō dhvastakamalāstrastamīnajalēcarāḥ. sakhīmiva gatōcchvāsāmanvaśōcanta maithilīm৷৷
Lotusponds with withering lotuses and with disturbed aquatic life like fishes in fright were as if grieving for Sita as one would grieve for a companion who is unable to breathe.
Aranya Kanda 52.36
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 36
समन्तादभिसम्पत्य सिंहव्याघ्रमृगद्विजाः। अन्वधावंस्तदा रोषात्सीतां छायानुगामिनः।।
samantādabhisampatya siṅhavyāghramṛgadvijāḥ. anvadhāvaṅstadā rōṣātsītāṅ chāyānugāminaḥ৷৷
Then the lions, tigers, deer and birds gathered together in anger (also anguish) and ran after Sita's shadow.
Aranya Kanda 52.37
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 37
जलप्रपातास्रमुखाश्शृङ्गैरुच्छ्रितबाहुभिः। सीतायां ह्रियमाणायां विक्रोशन्तीव पर्वताः।।
jalaprapātāsramukhāśśṛṅgairucchritabāhubhiḥ. sītāyāṅ hriyamāṇāyāṅ vikrōśantīva parvatāḥ৷৷
The mountains were shedding tears in the form of waterfalls, and crying with hands lifted up in the form of peaks, while Sita was being carried away.
Aranya Kanda 52.38
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 38
ह्रियमाणां तु वैदेहीं दृष्ट्वा दीनो दिवाकरः। प्रतिध्वस्तप्रभश्श्रीमानासीत्पाण्डरमण्डलः।।
hriyamāṇāṅ tu vaidēhīṅ dṛṣṭvā dīnō divākaraḥ. pratidhvastaprabhaśśrīmānāsītpāṇḍaramaṇḍalaḥ৷৷
Seeing Sita abducted, the glorious Sun looked lustreless and distraught. He developed a pale white disk around him.
Aranya Kanda 52.39
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 39
नास्ति धर्मः कुतस्सत्यं नार्जवं नानृशंसता। यत्र रामस्य वैदेहीं भार्यां हरति रावणः।।
nāsti dharmaḥ kutassatyaṅ nārjavaṅ nānṛśaṅsatā. yatra rāmasya vaidēhīṅ bhāryāṅ harati rāvaṇaḥ৷৷
When Rama's consort, the princess of Videha, is being carried away by Ravana, how can there be rightousness or truth or uprightness or compassion for men? Thus bewailed all beings in groups.
Aranya Kanda 52.40
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 40
वित्रस्तका दीनमुखा रुरुदुर्मृगपोतकाः।।
vitrastakā dīnamukhā rurudurmṛgapōtakāḥ৷৷
The young deer full of fear and distress looked again and again with eyes blurred with tears at the direction in which Sita went. And wept.
Aranya Kanda 52.41
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 41
सुप्रवेपितगात्राश्च बभूवुर्वनदेवताः।।
supravēpitagātrāśca babhūvurvanadēvatāḥ৷৷
The sylvan deities shivered, seeing Sita's grief and cried aloud.
Aranya Kanda 52.42
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 42
तां तु लक्ष्मण रामेति क्रोशन्तीं मधुरस्वरम्।।
tāṅ tu lakṣmaṇa rāmēti krōśantīṅ madhurasvaram৷৷
The ten headed Ravana abducted Sita who was calling out, O Rama, O Lakshmana with her sweet voice, weeping , looking down on the earth her hair dishevelled and auspicious, (vermilion) mark on the forehead erased. Ravana abducted this highminded Sita for his own destruction.
Aranya Kanda 52.43
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 43
।। अवेक्षमाणां बहुशो वैदेहीं धरणीतलम्। स तामाकुलकेशान्तां विप्रमृष्टविशेषकाम्।।
৷৷ avēkṣamāṇāṅ bahuśō vaidēhīṅ dharaṇītalam. sa tāmākulakēśāntāṅ vipramṛṣṭaviśēṣakām৷৷
The ten headed Ravana abducted Sita who was calling out, O Rama, O Lakshmana with her sweet voice, weeping , looking down on the earth her hair dishevelled and auspicious, (vermilion) mark on the forehead erased. Ravana abducted this highminded Sita for his own destruction.
Aranya Kanda 52.44
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 52 · Verse 44
ततस्तु सा चारुदती शुचिस्मिता विनाकृता बन्धुजनेन मैथिली। अपश्यती राघवलक्ष्मणावुभौ विवर्णवक्त्राभयभारपीडिता।।
tatastu sā cārudatī śucismitā vinākṛtā bandhujanēna maithilī. apaśyatī rāghavalakṣmaṇāvubhau vivarṇavaktrābhayabhārapīḍitā৷৷
Then Sita whose teeth were beautiful and smile, sweet was distanced from her kins, and, unable to see both Rama and Lakshmana, grew pale in intense fear. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अरण्यकाण्डे द्विपञ्चाशस्सर्गः।। Thus ends the fiftysecond sarga of Aranyakanda of the holy Ramayana the first epic composed by sage Valmiki.