Ayodhya Kanda Sarga 53
अयोध्याकाण्डम् सर्गः 53
Sarga 53 of the Ayodhya Kanda.
Shlokas (35)
+ Add ShlokaAyodhya Kanda 53.1
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 1
स तं वृक्षं समासाद्य सन्ध्यामन्वास्यपश्चिमाम्। रामो रमयतां श्रेष्ठ इति होवाच लक्ष्मणम्।।
sa taṅ vṛkṣaṅ samāsādya sandhyāmanvāsyapaścimām. rāmō ramayatāṅ śrēṣṭha iti hōvāca lakṣmaṇam৷৷
On reaching the foot of the tree, Rama offered oblations to Sandhya of the west. And then he who is the best in keeping people in good humour said to Lakshmana:
Ayodhya Kanda 53.2
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 2
अद्येयं प्रथमा रात्रिर्याता जनपदाद्बहिः। या सुमन्त्रेण रहिता तां नोत्कण्ठितुमर्हसि।।
adyēyaṅ prathamā rātriryātā janapadādbahiḥ. yā sumantrēṇa rahitā tāṅ nōtkaṇṭhitumarhasi৷৷
We will have to spend this first night without Sumantra and away from human habitation. (Yet) you need not worry.
Ayodhya Kanda 53.3
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 3
जागर्तव्यमतन्द्रिभ्यामद्यप्रभृति रात्रिषु। योगक्षेमौ हि सीताया वर्तेते लक्ष्मणावयोः।।
jāgartavyamatandribhyāmadyaprabhṛti rātriṣu. yōgakṣēmau hi sītāyā vartētē lakṣmaṇāvayōḥ৷৷
O Lakshmana, from now on we must be sleeplessly vigilant at night. The welfare and safety of Sita depend on us both.
Ayodhya Kanda 53.4
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 4
रात्रिं कथञ्चिदेवेमां सौमित्रे वर्तयामहे। अपावर्तामहे भूमावास्तीर्य स्वयमार्जितैः।।
rātriṅ kathañcidēvēmāṅ saumitrē vartayāmahē. apāvartāmahē bhūmāvāstīrya svayamārjitaiḥ৷৷
O Lakshmana, we will have to somehow pass this night, sleeping on the ground spread with whatever we have procured.
Ayodhya Kanda 53.5
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 5
स तु संविश्य मेदिन्यां महार्हशयनोचितः। इमाः सौमित्रये रामो व्याजहार कथाः शुभाः।।
sa tu saṅviśya mēdinyāṅ mahārhaśayanōcitaḥ. imāḥ saumitrayē rāmō vyājahāra kathāḥ śubhāḥ৷৷
Rama who deserved a luxurious bed lay down on the ground and uttered these beneficial words to Lakshamana:
Ayodhya Kanda 53.6
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 6
ध्रुवमद्य महाराजो दुःखं स्वपिति लक्ष्मण। कृतकामा तु कैकेयी तुष्टा भवितुमर्हति।।
dhruvamadya mahārājō duḥkhaṅ svapiti lakṣmaṇa!. kṛtakāmā tu kaikēyī tuṣṭā bhavitumarhati৷৷
O Lakshmana, the maharaja must be having a painful sleep tonight. But Kaikeyi with her desires fulfilled, ought to feel satisfied.
Ayodhya Kanda 53.7
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 7
सा हि देवी महाराजं कैकेयी राज्यकारणात्। अपि न च्यावयेत्प्राणान् दृष्ट्वा भरतमागतम्।।
sā hi dēvī mahārājaṅ kaikēyī rājyakāraṇāt. api na cyāvayētprāṇān dṛṣṭvā bharatamāgatam৷৷
After the arrival of Bharata, I hope queen Kaikeyi does not deprive the king of his life for the sake of the kingdom?
Ayodhya Kanda 53.8
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 8
अनाथश्च हि वृद्धश्च मया चैव विनाकृतः। किं करिष्यति कामात्मा कैकेयी वशमागतः।।
anāthaśca hi vṛddhaśca mayā caiva vinākṛtaḥ. kiṅ kariṣyati kāmātmā kaikēyī vaśamāgataḥ৷৷
That lustful king, having come under the hold of Kaikeyi, has been deprived of my presence. What can that forlorn and aged king do?
Ayodhya Kanda 53.9
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 9
इदं व्यसनमालोक्य राज्ञश्च मतिविभ्रमम्। काम एवार्थधर्माभ्यां गरीयानिति मे मतिः।।
idaṅ vyasanamālōkya rājñaśca mativibhramam. kāma ēvārthadharmābhyāṅ garīyāniti mē matiḥ৷৷
Reflecting on the calamity and mental aberration of the king, I think passion is stronger than wealth and righteousness.
Ayodhya Kanda 53.10
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 10
को ह्यविद्वानपि पुमान् प्रमदायाः कृते त्यजेत्। छन्दानुवर्तिनं पुत्रं तातो मामिव लक्ष्मण।।
kō hyavidvānapi pumān pramadāyāḥ kṛtē tyajēt. chandānuvartinaṅ putraṅ tātō māmiva lakṣmaṇa৷৷
O Lakshmana, will even an illiterate man for the sake of a woman ever abandon his son like me who is faithful and obedient, as did my father?
Ayodhya Kanda 53.11
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 11
सुखी बत सभार्यश्च भरतः केकयीसुतः। मुदितान् कोसलानेको यो भोक्ष्यत्यधिराजवत्।।
sukhī bata sabhāryaśca bharataḥ kēkayīsutaḥ. muditān kōsalānēkō yō bhōkṣyatyadhirājavat৷৷
Bharata, son of Kaikeyi, with his wife will alone enjoy like an emperor this kingdom of Kosala full of happy people.
Ayodhya Kanda 53.12
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 12
स हि सर्वस्य राज्यस्य मुखमेकं भविष्यति। ताते च वयसाऽतीते मयि चारण्यमास्थिते।।
sa hi sarvasya rājyasya mukhamēkaṅ bhaviṣyati. tātē ca vayasā.tītē mayi cāraṇyamāsthitē৷৷
The king is advanced in age and I have to dwell in the forest. Therefore, Bharata alone will be the chief of this entire kingdom.
Ayodhya Kanda 53.13
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 13
अर्थधर्मौ परित्यज्य य काममनुवर्तते। एवमापद्यते क्षिप्रं राजा दशरथो यथा।।
arthadharmau parityajya ya kāmamanuvartatē. ēvamāpadyatē kṣipraṅ rājā daśarathō yathā৷৷
Any king who abandons dharma and artha and adopts a life of pleasure will very soon reach this state as Dasaratha has attained.
Ayodhya Kanda 53.14
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 14
मन्ये दशरथान्ताय मम प्रव्राजनाय च। कैकेयी सौम्य सम्प्राप्ता राज्याय भरतस्य च।।
manyē daśarathāntāya mama pravrājanāya ca. kaikēyī saumya samprāptā rājyāya bharatasya ca৷৷
O handsome Lakshmana I think Kaikeyi has come to our house for the destruction of Dasaratha, for my banishment and enthronement of Bharata in the kingdom.
Ayodhya Kanda 53.15
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 15
अपीदानीं तु कैकेयी सौभाग्यमदमोहिता। कौसल्यां च सुमित्रां च सम्प्रबाधेत मत्कृते।।
apīdānīṅ tu kaikēyī saubhāgyamadamōhitā. kausalyāṅ ca sumitrāṅ ca samprabādhēta matkṛtē৷৷
Intoxicated with her good fortune will not Kaikeyi torment Kausalya and Sumitra for my sake?
Ayodhya Kanda 53.16
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 16
मा स्म मत्कारणाद्देवी सुमित्रा दुःखमावसेत्। अयोध्यामित एव त्वं काल्ये प्रविश लक्ष्मण।।
mā sma matkāraṇāddēvī sumitrā duḥkhamāvasēt. ayōdhyāmita ēva tvaṅ kālyē praviśa lakṣmaṇa৷৷
O Lakshmana, because of me mother Sumitra should not live in sorrow. Therefore, tomorrow morning go back to Ayodhya from here itself.
Ayodhya Kanda 53.17
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 17
अहमेको गमिष्यामि सीतया सह दण्डकान्। अनाथाया हि नाथस्त्वं कौशल्याया भविष्यसि।।
ahamēkō gamiṣyāmi sītayā saha daṇḍakān. anāthāyā hi nāthastvaṅ kauśalyāyā bhaviṣyasi৷৷
I shall go with Sita into the Dandaka forest and you be the protector of the helpless, Kausalya.
Ayodhya Kanda 53.18
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 18
क्षुद्रकर्मा हि कैकेयी द्वेष्यमन्याय्यमाचरेत्। परिदद्याहि धर्मज्ञे भरते मम मातरम्।।
kṣudrakarmā hi kaikēyī dvēṣyamanyāyyamācarēt. paridadyāhi dharmajñē bharatē mama mātaram৷৷
Kaikeyi who is a woman of heinous deeds may follow, out of hostility, an unjust way in respect of my mother. In that case my mother may be entrusted to the care of Bharata who is righteous.
Ayodhya Kanda 53.19
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 19
नूनं जात्यन्तरे कस्मिन् स्त्रियः पुत्रैर्वियोजिताः। जनन्या मम सौमित्रे तस्मादेतदुपस्थितम्।।
nūnaṅ jātyantarē kasmin striyaḥ putrairviyōjitāḥ. jananyā mama saumitrē tasmādētadupasthitam৷৷
O Lakshmana, surely in one of her previous births did my mother separate women from their sons. That is why this (calamity) has befallen her.
Ayodhya Kanda 53.20
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 20
मया हि चिरपुष्टेन दुखसंवर्धितेन च। विप्रयुज्यत कौशल्या फलकाले धिगस्तु माम्।।
mayā hi cirapuṣṭēna dukhasaṅvardhitēna ca. viprayujyata kauśalyā phalakālē dhigastu mām৷৷
Kausalya nurtured me for a long time and reared me with great difficulty. When she was going to enjoy the fruits of her labour, I have been separated from her. Fie upon me
Ayodhya Kanda 53.21
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 21
मा स्म सीमन्तिनी काचिज्जनयेत्पुत्रमीदृशम्। सौमित्रे योऽहमम्बाया दद्मि शोकमनन्तकम्।।
mā sma sīmantinī kācijjanayētputramīdṛśam. saumitrē yō.hamambāyā dadmi śōkamanantakam৷৷
O Lakshmana, I am causing endless sorrow to my mother. May no mother give birth to a son like me
Ayodhya Kanda 53.22
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 22
मन्ये प्रीतिविशिष्टा सा मत्तो लक्ष्मण शारिका। यस्यास्तच्छ्रूयते वाक्यं शुक पादमरेर्दश।।
manyē prītiviśiṣṭā sā mattō lakṣmaṇa śārikā. yasyāstacchrūyatē vākyaṅ śuka pādamarērdaśa৷৷
(On hearing my banishment) her myna would say to her parrot, 'O parrot, bite the foot of the enemy (Kaikeyi)'. I think that bird is a greater source of joy to my mother than I, O Lakshmana
Ayodhya Kanda 53.23
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 23
शोचन्त्या अल्पभाग्याया न किञ्चिदुपकुर्वता। पुत्रेण किमपुत्राया मया कार्यमरिन्दम।।
śōcantyā alpabhāgyāyā na kiñcidupakurvatā. putrēṇa kimaputrāyā mayā kāryamarindama৷৷
My mother has less fortune and more grief like a woman without a son, O Lakshmana, subduer of enemies For her, what is the use of a son like me who cannot render any service to her?
Ayodhya Kanda 53.24
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 24
अल्पभाग्या हि मे माता कौशल्या रहिता मया। शेते परमदुःखार्ता पतिता शोकसागरे।।
alpabhāgyā hi mē mātā kauśalyā rahitā mayā. śētē paramaduḥkhārtā patitā śōkasāgarē৷৷
My mother is unlucky as she has been separated from me. Extremely distressed, she must have plunged into an ocean of grief.
Ayodhya Kanda 53.25
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 25
एको ह्यहमयोध्यां च पृथिवीं चापि लक्ष्मण। तरेयमिषुभिः क्रुद्धो ननु वीर्यमकारणम्।।
ēkō hyahamayōdhyāṅ ca pṛthivīṅ cāpi lakṣmaṇa. tarēyamiṣubhiḥ kruddhō nanu vīryamakāraṇam৷৷
Once enraged, O Lakshmana I can overpower Ayodhya, even the whole world all by myself with my arrows. But exhibition of prowess without any reason is not desirable.
Ayodhya Kanda 53.26
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 26
अधर्मभयभीतश्च परलोकस्य चानघ। तेन लक्ष्मण नाद्याह मात्मानमभिषेचये।।
adharmabhayabhītaśca paralōkasya cānagha. tēna lakṣmaṇa nādyāha mātmānamabhiṣēcayē৷৷
O sinless one, I did not get myself coronated owing to fear of unrighteous conduct and fear of the other world.
Ayodhya Kanda 53.27
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 27
एतदन्यश्च करुणं विलप्य विजने वने। अश्रुपूर्णमुखो रामो निशि तूष्णीमुपाविशत्।।
ētadanyaśca karuṇaṅ vilapya vijanē vanē. aśrupūrṇamukhō rāmō niśi tūṣṇīmupāviśat৷৷
Like this and in many other ways Rama lamented pitifully in that desolate forest. When his face was filled with tears, he sat silently in the night.
Ayodhya Kanda 53.28
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 28
विलप्योपरतं रामं गतार्चिषमिवानलम्। समुद्रमिव निर्वेगमाश्वासयत लक्ष्मणः।।
vilapyōparataṅ rāmaṅ gatārciṣamivānalam. samudramiva nirvēgamāśvāsayata lakṣmaṇaḥ৷৷
Lakshmana consoled Rama who ceased to lament like fire with extinguished flames or like a motionless sea:
Ayodhya Kanda 53.29
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 29
ध्रुवमद्य पुरी राजन्नयोध्यायुधिनां वर। निष्प्रभा त्वयि निष्क्रान्ते गतचन्द्रेव शर्वरी।।
dhruvamadya purī rājannayōdhyāyudhināṅ vara. niṣprabhā tvayi niṣkrāntē gatacandrēva śarvarī৷৷
O Rama, foremost of warriors, it is certain that since your departure, the city of Ayodhya must be lustreless like night without the Moon.
Ayodhya Kanda 53.30
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 30
नैतदौपयिकं राम यदिदं परितप्यते। विषादयसि सीतां च मां चैव पुरुषर्षभ।।
naitadaupayikaṅ rāma yadidaṅ paritapyatē. viṣādayasi sītāṅ ca māṅ caiva puruṣarṣabha৷৷
This is not the way you should lament, O Rama. O foremost of men, by doing so you are disheartening me and Sita as well.
Ayodhya Kanda 53.31
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 31
न च सीता त्वया हीना न चाहमपि राघव। मुहूर्तमपि जीवावो जलान्मत्स्याविनोद्धृतौ।।
na ca sītā tvayā hīnā na cāhamapi rāghava. muhūrtamapi jīvāvō jalānmatsyāvinōddhṛtau৷৷
Without you Sita or I will not survive even for a moment like a fish taken out of water, O Rama
Ayodhya Kanda 53.32
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 32
नहि तातं न शत्रुघ्नं न सुमित्रां परन्तप। द्रष्टुमिच्छेयमद्याहं स्वर्गं चापि त्वया विना।।
nahi tātaṅ na śatrughnaṅ na sumitrāṅ parantapa. draṣṭumicchēyamadyāhaṅ svargaṅ cāpi tvayā vinā৷৷
Without you, O Rama, tormentor of enemies, I wish to see neither father nor Satrughna nor Sumitra nor even heaven itself
Ayodhya Kanda 53.33
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 33
ततस्तत्र सुखासीनौ नातिदूरे निरीक्ष्य ताम्। न्यग्रोधे सुकृतां शय्यां भेजाते धर्मवत्सलौ।।
tatastatra sukhāsīnau nātidūrē nirīkṣya tām. nyagrōdhē sukṛtāṅ śayyāṅ bhējātē dharmavatsalau৷৷
Thereafter Rama and Sita, the duo, nurturers of righteousness, from their comfortable seats moved to the bed wellmade under the banyan tree not far (from there where they were sitting) and lay down (to sleep).
Ayodhya Kanda 53.34
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 34
स लक्ष्मणस्योत्तमपुष्कलं वचो निशम्य चैवं वनवासमादरात्। समाः समस्ता विदधे परन्तपः प्रपद्य धर्मं सुचिराय राघवः।।
sa lakṣmaṇasyōttamapuṣkalaṅ vacō niśamya caivaṅ vanavāsamādarāt. samāḥ samastā vidadhē parantapaḥ prapadya dharmaṅ sucirāya rāghavaḥ৷৷
Rama, the tormentor of enemies, listened, out of love, to the excellent and copious words of Lakshmana and permitted him to live in the forest for the entire period of fourteen years by observing the prescribed code of conduct as enjoined on life in the forest.
Ayodhya Kanda 53.35
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 53 · Verse 35
ततस्तु तस्मिन् विजने वने तदा महाबलौ राघववंशवर्धनौ। न तौ भयं सम्भ्रममभ्युपेयतु र्यथैव सिंहौ गिरिसानुगोचरौ।।
tatastu tasmin vijanē vanē tadā mahābalau rāghavavaṅśavardhanau. na tau bhayaṅ sambhramamabhyupēyatu- ryathaiva siṅhau girisānugōcarau৷৷
Then the two mighty perpetuators of the Raghu race, who were like two lions dwelling on the slopes of mountains, lived in that lonely forest without fear or hesitation. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अयोध्याकाण्डे त्रिपञ्चाशस्सर्गः।। Thus ends the fiftythird sarga of Ayodhyakanda of the holy Ramayana, the first epic composed by sage Valmiki.