Ayodhya Kanda Sarga 102
अयोध्याकाण्डम् सर्गः 102
Sarga 102 of the Ayodhya Kanda.
Shlokas (48)
+ Add ShlokaAyodhya Kanda 102.1
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 1
तां श्रुत्वा करुणां वाचं पितुर्मरणसंहिताम्। राघवो भरते नोक्तां बभूव गतचेतनः।।
tāṅ śrutvā karuṇāṅ vācaṅ piturmaraṇasaṅhitām. rāghavō bharatē nōktāṅ babhūva gatacētanaḥ৷৷
Having heard the words of Bharata regarding the death of his father, Rama became unconscious.
Ayodhya Kanda 102.2
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 2
तं तु वज्रमिवोत्सृष्टमाहवे दानवारिणा वाग्वज्रंभरते नोक्त ममनोज्ञं परन्तपः।।
taṅ tu vajramivōtsṛṣṭamāhavē dānavāriṇā vāgvajraṅbharatē nōkta mamanōjñaṅ parantapaḥ৷৷
On hearing the thunderlike words spoken by Bharata afflicting the mind, like the thunderbolt hurled by Indra (enemy of demons) in a battle, Rama, the scorcher of enemies, stretching forth both his arms, fell down on the ground like a tree with flowering tops severed by an axe in the forest.
Ayodhya Kanda 102.3
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 3
।। प्रगृह्य रामो बाहू वैपुष्पिताग्रो यथा द्रुमः। वने परशुना कृत्तस्तथा भुवि पपात ह।।
৷৷ pragṛhya rāmō bāhū vaipuṣpitāgrō yathā drumaḥ. vanē paraśunā kṛttastathā bhuvi papāta ha৷৷
On hearing the thunderlike words spoken by Bharata afflicting the mind, like the thunderbolt hurled by Indra (enemy of demons) in a battle, Rama, the scorcher of enemies, stretching forth both his arms, fell down on the ground like a tree with flowering tops severed by an axe in the forest.
Ayodhya Kanda 102.5
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 5
तथा हि पतितं रामं जगत्यां जगतीपतिम्। कूलघातपरिश्रान्तं प्रसुप्तमिव कुञ्जरम्।।2.102. 4।। भ्रातरस्ते महेष्वासं सर्वतश्शोककर्शितम्। रुदन्तस्सह वैदेह्या सिषिचुस्सलिलेन वै।।
tathā nipatitaṅ rāmaṅ jagatyāṅ jagatīpatim. kūlaghātapariśrāntaṅ prasuptamiva kuñjaram৷৷2.102. 4৷৷ bhrātarastē mahēṣvāsaṅ sarvataśśōkakarśitam. rudantassaha vaidēhyā siṣicussalilēna vai৷৷
Those brothers on all sides, with Sita lamenting, sprinkled water on Rama, the great archer and lord of the earth who, afflicted with grief, had fallen down on the ground, and was lying like an elephant exhausted from repeatedly striking a river bank.
Ayodhya Kanda 102.6
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 6
स तु संज्ञां पुनर्लब्ध्वा नेत्राभ्यामस्रमुत्सृजन्। उपाक्रामत काकुत्स्थ कृपणं बहु भाषितुम्।।
sa tu saṅjñāṅ punarlabdhvā nētrābhyāmasramutsṛjan. upākrāmata kākutstha kṛpaṇaṅ bahu bhāṣitum৷৷
On regaining consciousness, shedding tears profusely, Rama again started speaking piteously.
Ayodhya Kanda 102.7
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 7
स रामस्स्वर्गतं श्रुत्वा पितरं पृथिवीपतिम्। उवाच भरतं वाक्यं धर्मात्मा धर्मसंहितम्।।
sa rāmassvargataṅ śrutvā pitaraṅ pṛthivīpatim. uvāca bharataṅ vākyaṅ dharmātmā dharmasaṅhitam৷৷
On hearing that his father, king Dasaratha, the lord of the world had attained heaven, righteous Rama said to Bharata in conformty with his rightful conduct.
Ayodhya Kanda 102.8
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 8
किं करिष्याम्ययोध्यायां ताते दिष्टां गतिं गते। कस्तां राजवराध्दीनामयोध्यां पालयिष्यति।।
kiṅ kariṣyāmyayōdhyāyāṅ tātē diṣṭāṅ gatiṅ gatē. kastāṅ rājavarādhdīnāmayōdhyāṅ pālayiṣyati৷৷
What shall I do in Ayodhya now that my father has followed the path ordained by the gods? Who will rule that Ayodhya deprived of that best of kings?
Ayodhya Kanda 102.9
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 9
किं नु तस्य मया कार्यं दुर्जातेन महात्मनः। यो मृतो मम शोकेन मया चापि न संस्कृतः।।
kiṅ nu tasya mayā kāryaṅ durjātēna mahātmanaḥ. yō mṛtō mama śōkēna mayā cāpi na saṅskṛtaḥ৷৷
I could not even perform the last rites of that magnanimous one who died of grief on account of me. What use is my life with an unlucky birth?
Ayodhya Kanda 102.10
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 10
अहो भरत सिद्धार्थो येन राजा त्वयाऽनघ। शत्रुघ्नेन च सर्वेषु प्रेतकृत्येषु सत्कृतः।।
ahō bharata! siddhārthō yēna rājā tvayā.nagha. śatrughnēna ca sarvēṣu prētakṛtyēṣu satkṛtaḥ৷৷
O irreproachable Bharata, it is gratifying that you and Satrughna are indeed fortunate to have fulfilled your cherished desire since the king was wellhonoured by you with all the obsequial rites.
Ayodhya Kanda 102.11
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 11
निष्प्रधानामनेकाग्रां नरेन्द्रेण विनाकृताम्। निवृत्तवनवासोऽपि नायोध्यां गन्तु मुत्सहे।।
niṣpradhānāmanēkāgrāṅ narēndrēṇa vinākṛtām. nivṛttavanavāsō.pi nāyōdhyāṅ gantu mutsahē৷৷
Even after the completion of my exile I do not wish to return to Ayodhya which is directionless, bereft of its chief, the king.
Ayodhya Kanda 102.12
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 12
समाप्तवनवासं मामयोध्यायां परन्तप। कोऽनु शासिष्यति पुनस्ताते लोकान्तरं गते।।
samāptavanavāsaṅ māmayōdhyāyāṅ parantapa. kō.nu śāsiṣyati punastātē lōkāntaraṅ gatē৷৷
O subduer of enemies, when father has gone to the other world, who will guide me in Ayodhya after I complete my term of exile?
Ayodhya Kanda 102.13
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 13
पुरा प्रेक्ष्य सुवृत्तं मां पिता यान्याह सान्त्वयन्। वाक्यानि तानि श्रोष्यामि कुतश्श्रोत्रसुखान्यहम्।।
purā prēkṣya suvṛttaṅ māṅ pitā yānyāha sāntvayan. vākyāni tāni śrōṣyāmi kutaśśrōtrasukhānyaham৷৷
On seeing my good conduct our father used to say comforting words to me. Now from whom can I hear such words pleasing to the ears?
Ayodhya Kanda 102.14
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 14
एवमुक्त्वा स भरतं भार्यामभ्येत्य राघवः। उवाच शोकसन्तप्तः पूर्णचन्द्रनिभाननाम्।।
ēvamuktvā sa bharataṅ bhāryāmabhyētya rāghavaḥ. uvāca śōkasantaptaḥ pūrṇacandranibhānanām৷৷
Having thus spoken to Bharata, Rama, overwhelmed with grief, approached his wife Sita whose face looked like the full Moon, and said to her.
Ayodhya Kanda 102.15
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 15
सीते मृतस्ते श्वशुरः पित्रा हीनोऽसि लक्ष्मण। भरतो दुःखमाचष्टे स्वर्गतं पृथिवीपतिम्।।
sītē mṛtastē śvaśuraḥ pitrā hīnō.si lakṣmaṇa. bharatō duḥkhamācaṣṭē svargataṅ pṛthivīpatim৷৷
O Sita, your fatherinlaw is dead. O Lakshmana, you are deprived of your father. Bharata is relating to me the sad news that king Dasaratha has attained his heavenly abode.
Ayodhya Kanda 102.16
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 16
ततो बहुगुणं तेषां बाष्पं नेत्रेष्वजायत। तथा ब्रुवति काकुत्स्थे कुमाराणां यशस्विनाम्।।
tatō bahuguṇaṅ tēṣāṅ bāṣpō nētrēṣvajāyata. tathā bruvati kākutsthē kumārāṇāṅ yaśasvinām৷৷
While the scion of the Kakutsthas was saying thus, copious tears welled up from the eyes of all those illustrious sons of Dasaratha.
Ayodhya Kanda 102.17
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 17
ततस्ते भ्रातर स्रव्रॆ भृशमाश्वास्य दु:खितम्। अब्रुवन् जगतीभर्तुः क्रियतामुदकं पितुः।।
tatastē bhrātara ssarvē bhṛśamāśvāsya rāghavam. abruvan jagatībhartuḥ kriyatāmudakaṅ pituḥ৷৷
All the brothers, having consoled Rama as best they could, told him, Let the libations be offered to our father, the protector of the world.
Ayodhya Kanda 102.18
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 18
सा सीता स्वर्गतं श्रुत्वा श्वशुरं तं महानृपम्। नेत्राभ्यामश्रुपूर्णाभ्या शशाकेक्षितुं प्रियम्।।
sā sītā śvaśuraṅ śrutvā svargalōkagataṅ nṛpam. nētrābhyāmaśrupūrṇābhyāmaśakannēkṣituṅ patim৷৷
On hearing that her fatherinlaw, king Dasaratha, had attained heaven, Sita, her eyes filled with tears could not look at her husband in the face.
Ayodhya Kanda 102.19
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 19
सान्त्वयित्वा तु तां रामो रुदन्तीं जनकात्मजाम्। उवाच लक्ष्मणं तत्र दुःखितो दुःखितं वचः।।
sāntvayitvā tu tāṅ rāmō rudantīṅ janakātmajām. uvāca lakṣmaṇaṅ tatra duḥkhitō duḥkhitaṅ vacaḥ৷৷
Having consoled Sita, daughter of Janaka, griefstricken Rama said to Lakshmana who was also distressed with grief.
Ayodhya Kanda 102.20
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 20
आनयेङ्गुदिपिण्याकं चीरमाहर चोत्तरम्। जलक्रियार्थं तातस्य गमिष्यामि महात्मनः।।
ānayēṅgudipiṇyākaṅ cīramāhara cōttaram. jalakriyārthaṅ tātasya gamiṣyāmi mahātmanaḥ৷৷
I shall go and offer libations to my magnanimous father. Go and fetch the dried pulp of ingudi fruit and an upper garment made of bark.
Ayodhya Kanda 102.21
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 21
सीता पुरस्ताद्व्रजतु त्वमेनामभितो व्रज। अहं पश्चाद्गमिष्यामि गतिर्ह्येषा सुदारुणा।।
sītā purastādvrajatu tvamēnāmabhitō vraja. ahaṅ paścādgamiṣyāmi gatirhyēṣā sudāruṇā৷৷
Let us proceed in this order -- you first, Sita second and I last. This procession in mourning is terrible indeed.
Ayodhya Kanda 102.22
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 22
ततो नित्यानुगस्तेषां विदितात्मा महामतिः। मृदुर्दान्तश्च कान्तश्च रामे च दृढभक्तिमान्।।
tatō nityānugastēṣāṅ viditātmā mahāmatiḥ. mṛdurdāntaśca śāntaśca rāmē ca dṛḍhabhaktimān৷৷
Thereafter, their constant follower Sumantra who was conversant in spiritual knowledge, a highminded person, softnatured, selfcontrolled, tranquilminded and staunchly devoted to Rama consoled him. Holding the hands of the princes, Sumantra helped their descent into the auspicious river Mandakini for taking bath.
Ayodhya Kanda 102.23
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 23
।। सुमन्त्र स्तैर्नृपसुतैस्सार्धमाश्वस्य राघवम्। अवातारयदालम्ब्य नदीं मन्दाकिनीं शिवाम्।।
৷৷ sumantra stairnṛpasutaissārdhamāśvasya rāghavam. avātārayadālambya nadīṅ mandākinīṅ śivām৷৷
Thereafter, their constant follower Sumantra who was conversant in spiritual knowledge, a highminded person, softnatured, selfcontrolled, tranquilminded and staunchly devoted to Rama consoled him. Holding the hands of the princes, Sumantra helped their descent into the auspicious river Mandakini for taking bath.
Ayodhya Kanda 102.24
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 24
ते सुतीर्थां ततः कृच्छ्रादुपागम्य यशस्विनः। नदीं मन्दाकिनीं रम्यां सदा पुष्पितकाननाम्।।
tē sutīrthāṅ tataḥ kṛcchrādupāgamya yaśasvinaḥ. nadīṅ mandākinīṅ ramyāṅ sadā puṣpitakānanām৷৷
The illustrious brothers approached with great difficulty the swiftflowing and enchanting river Mandakini which had convenient descent and endowed with forests always in bloom. They descended at an auspicious place that was not slushy and offered libations of water saying 'O father, let these offerings be yours'.
Ayodhya Kanda 102.25
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 25
।। शीघ्रस्रोतसमासाद्य तीर्थं शिवमकर्दमम्। सिषिचु स्तूदकं राज्ञे तत एतद् भवत्विति।।
৷৷ śīghrasrōtasamāsādya tīrthaṅ śivamakardamam. siṣicu stūdakaṅ rājñē tātaitattē bhavatviti৷৷
The illustrious brothers approached with great difficulty the swiftflowing and enchanting river Mandakini which had convenient descent and endowed with forests always in bloom. They descended at an auspicious place that was not slushy and offered libations of water saying 'O father, let these offerings be yours'.
Ayodhya Kanda 102.26
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 26
प्रगृह्य च महीपालो जलपूरितमञ्जलिम्। दिशं याम्यामभिमुखो रुदन्वचनमब्रवीत्।।
pragṛhya ca mahīpālō jalapūritamañjalim. diśaṅ yāmyāmabhimukhō rudanvacanamabravīt৷৷
Rama, the ruler of the earth, held water with both palms cupped and, facing the south, the direction of Yama (the god of death) said these words, sobbing:
Ayodhya Kanda 102.27
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 27
एतत्ते राजशार्दूल विमलं तोयमक्षयम्। पितृलोकगत स्याद्य मद्दत्तमुपतिष्ठतु।।
ētattē rājaśārdūla vimalaṅ tōyamakṣayam. pitṛlōkagata syādya maddattamupatiṣṭhatu৷৷
'O best of kings, you are gone to the world of the manes, and let this inexhaustible libation of pure water reach you'.
Ayodhya Kanda 102.28
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 28
ततो मन्दाकिनीतीरात्प्रत्युत्तीर्य स राघवः। पितुश्चकार तेजस्वी निर्वापं भ्रातृभि सह।।
tatō mandākinītīrātpratyuttīrya sa rāghavaḥ. pituścakāra tējasvī nivāpaṅ bhrātṛbhissaha৷৷
Then, the powerful scion of the Raghu race reached bank, from the bathing spot of the river Mandakini along with his brothers and offered pinda (an offering of rice flour to the departed) to his late lamented father.
Ayodhya Kanda 102.29
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 29
ऐङ्गुदं बदरीमिश्रं पिण्याकं दर्भसंस्तरे। न्यस्य रामस्सदुःखार्तो रुदन्वचनमब्रवीत्।।
aiṅgudaṅ badarīmiśraṅ piṇyākaṅ darbhasaṅstarē. nyasya rāmassaduḥkhārtō rudanvacanamabravīt৷৷
Placing the balls of ingudi pulp mixed with badari fruit on a spread of darbha grass, Rama, was overcome with grief and weeping, said:
Ayodhya Kanda 102.30
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 30
इदं भुङ्क्ष्वमहाराज प्रीतो यदशना वयम्। यदन्नः पुरुषो भवति तदन्ना स्तस्य देवताः।।
idaṅ bhuṅkṣvamahārāja! prītō yadaśanā vayam. yadannaḥ puruṣō bhavati tadannā stasya dēvatāḥ৷৷
O great king, we offer you such food as we partake now. Be pleased to accept it. For, his gods are offered the food a man takes.
Ayodhya Kanda 102.31
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 31
तत स्तेनैव मार्गेण प्रत्युत्तीर्य सरित्तटात्। आरुरोह नरव्याघ्रो रम्यसानुं महीधरम्।।
tata stēnaiva mārgēṇa pratyuttīrya nadītaṭāt. ārurōha naravyāghrō ramyasānuṅ mahīdharam৷৷
Rama, the tiger among men, ascending the riverbank and proceeding on the same path (he had come), climbed the (Chitrakuta) mountain of charming slopes.
Ayodhya Kanda 102.32
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 32
ततः पर्णकुटीद्वारमासाद्य जगतीपतिः। परिजग्राह बाहुभ्यामुभौ भरतलक्ष्मणौ।।
tataḥ parṇakuṭīdvāramāsādya jagatīpatiḥ. parijagrāha bāhubhyāmubhau bharatalakṣmaṇau৷৷
Rama, lord of the earth, reached the door of the leafhut and took Bharata and Lakshmana in his arms.
Ayodhya Kanda 102.33
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 33
तेषां तु रुदतां शब्दात् प्रतिशब्दोऽभवद् गिरौ। भ्रातॄणां सह वैदेह्या सिंहानां नर्दतामिव।।
tēṣāṅ tu rudatāṅ śabdātpratiśrutkō.bhavadgirau. bhrātrūṇāṅ saha vaidēhyā siṅhānāmiva nardatām৷৷
The mountain echoed with the sound of lamentations of all the brothers along with Sita which resembled the roar of lions.
Ayodhya Kanda 102.34
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 34
महाबलानां रुदतां कुर्वतामुदकं पितुः। विज्ञाय तुमुलं शब्दं त्रस्ता भरत सैनिकाः।।
mahābalānāṅ rudatāṅ kurvatāmudakaṅ pituḥ. vijñāya tumulaṅ śabdaṅ trastā bharata sainikāḥ৷৷
The soldiers of Bharata were alarmed on hearing the tumultuous sounds raised by those mighty brothers offering libations of water and lamenting.
Ayodhya Kanda 102.35
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 35
अब्रुवंश्चापि रामेण भरत संगतो ध्रुवम्। तेषामेव महान् शब्द: शोचतां पितरं मृतम्।।
abruvaṅścāpi rāmēṇa bharata ssaṅṅgatō dhruvam. tēṣāmēva mahāñchabdaśśōcatāṅ pitaraṅ mṛtam৷৷
They said, 'Bharata must have joined Rama. That loud noise must be their wailing over their deceased father'.
Ayodhya Kanda 102.36
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 36
अथ वासान्परित्यज्य तं सर्वेऽभिमुखास्स्वनम्। अप्येकमनसो जग्मुर्यथास्थानं प्रधाविताः।।
atha vāsānparityajya taṅ sarvē.bhimukhāssvanam. apyēkamanasō jagmuryathāsthānaṅ pradhāvitāḥ৷৷
Then all of them left their camps with one single thought (of seeing Rama) in their minds and ran in the direction from where that sound emanated.
Ayodhya Kanda 102.37
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 37
हयैरन्ये गजैरन्ये रथैरन्ये स्वलङ्कृतैः। सुकुमारा स्तथैवान्ये पद्भिरेव नरा ययुः।।
hayairanyē gajairanyē rathairanyē svalaṅkṛtaiḥ. sukumārā stathaivānyē padbhirēva narā yayuḥ৷৷
Some rode horses, some, elephants, while others mounted welldecorated chariots, while the young went on foot.
Ayodhya Kanda 102.38
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 38
अचिरप्रोषितं रामं चिरविप्रोषितं यथा। द्रष्टुकामो जनः सर्वो जगाम सहसाऽऽश्रमम्।।
aciraprōṣitaṅ rāmaṅ ciraviprōṣitaṅ yathā. draṣṭukāmō janassarvō jagāma sahasā.śramam৷৷
The whole multitude of people at once rushed towards the hermitage wishing to see Rama as if he had left long ago though he had gone on exile very recently.
Ayodhya Kanda 102.39
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 39
भ्रातृ़णां त्वरितास्ते तु द्रष्टुकामा समागमम्। ययुर्बहुविधैर्यानै: खुरनेमिस्वनाकुलैः।।
bhrātṛṇāṅ tvaritā statra draṣṭukāmā ssamāgamam. yayurbahuvidhairyānai: khuranēmisvanākulaiḥ৷৷
Eager to see the union of brothers, all those people went by every sort of vehicle filled with the sounds of hooves and wheels.
Ayodhya Kanda 102.40
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 40
सा भूमिर्बहुभिर्यानैः रथनेमिसमाहता। मुमोच तुमुलं शब्दं द्यौरिवाभ्रसमागमे।।
sā bhūmirbahubhiryānaiḥ khuranēmisamāhatā. mumōca tumulaṅ śabdaṅ dyaurivābhrasamāgamē৷৷
The earth crushed by several vehicles, hooves (of horses) and wheels (of chariots) emitted tumultuous sounds like the sky in the gathering stormclouds.
Ayodhya Kanda 102.41
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 41
तेन वित्रासिता नागाः करेणुपरिवारिताः। आवासयन्तो गन्धेन जग्मुरन्यद्वनं ततः।।
tēna vitrāsitā nāgāḥ karēṇuparivāritāḥ. āvāsayantō gandhēna jagmuranyadvanaṅ tataḥ৷৷
Frightened by the sound, the elephants followed by their females, spreading all the way the odour of the ichor, moved to other forests.
Ayodhya Kanda 102.42
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 42
वराह वृकसङ्घाश्च महिषा: सृमरास्तथा । व्याघ्रगोकर्णगवया वित्रेसुः पृषतै सह।।
varāha vṛkasaṅghāśca mahiṣāssarpavānarāḥ. vyāghragōkarṇagavayā vitrēsuḥ pṛṣatai ssaha৷৷
Hearing that sound, hosts of boars and deer, buffaloes, serpents and apes, tigers, antelopes with ears like the cows', gavayas as well as dappled antelopes were all frightened.
Ayodhya Kanda 102.43
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 43
रथाङ्गसाह्वा नत्यूहा हंसाः कारण्डवाः परे। तथा पुंस्कोकिलाः क्रौञ्चा विसंज्ञा भेजिरे दिशः।।
rathāṅgasāhvā natyūhā haṅsāḥ kāraṇḍavāḥ plavāḥ. tathā puṅskōkilāḥ krauñcā visaṅjñā bhējirē diśaḥ৷৷
Ducks, watercranes, geese, karandavas, cranes, male cuckoos and kraunchas fled senselessly in different directions.
Ayodhya Kanda 102.44
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 44
तेन शब्देन वित्रस्तैराकाशं पक्षिभिर्वृतम्। मनुष्यैरावृता भूमिरुभयं प्रबभौ तदा।।
tēna śabdēna vitrastairākāśaṅ pakṣibhirvṛtam. manuṣyairāvṛtā bhūmirubhayaṅ prababhau tadā৷৷
The sky was filled with birds frightened by the sound and the earth covered with people. Both looked extremely beautiful.
Ayodhya Kanda 102.45
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 45
ततस्तं पुरषव्याघ्रं यशस्विनमकल्पषम्। आसीनं स्थण्डिले रामं ददर्श सहसा जनः।।
tatastaṅ puraṣavyāghraṅ yaśasvinamarindamam. āsīnaṅ sthaṇḍilē rāmaṅ dadarśa sahasā janaḥ৷৷
All at once the people saw the illustrious Rama, the best of men, and the subduer of enemies squatting on the bare earth.
Ayodhya Kanda 102.46
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 46
विगर्हमाणः कैकेयीं मन्थरासहितामपि। अभिगम्य जनो रामं बाष्पपूर्णमुखोऽभवत्।।
vigarhamāṇaḥ kaikēyīṅ mantharāsahitāmapi. abhigamya janō rāmaṅ bāṣpapūrṇamukhō.bhavat৷৷
All those men with faces full of tears, reproaching Kaikeyi and Manthara (all the way), approached Rama.
Ayodhya Kanda 102.47
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 47
तान्नरान्बाष्पपूर्णाक्षान्समीक्ष्याथ सुदुःखितान्। पर्यष्वजत धर्मज्ञः पितृवन्मातृवच्च सः।।
tānnarānbāṣpapūrṇākṣānsamīkṣyātha suduḥkhitān. paryaṣvajata dharmajñaḥ pitṛvanmātṛvacca saḥ৷৷
Thereafter, beholding those people deeply afflicted, their eyes full of tears, Rama embraced them as if they were his own father and mother.
Ayodhya Kanda 102.48
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 48
स तत्र कांश्चित्परिषस्वजे नरान्नरास्तु केचित्तु तमभ्यवादयन्। चकार सर्वान्सवयस्यबान्धवान्यथार्ह मासाद्य तदा नृपात्मजः।।
sa tatra kāṅścitpariṣasvajē narānnarāstu kēcittu tamabhyavādayan. cakāra sarvānsavayasyabāndhavānyathārha māsādya tadā nṛpātmajaḥ৷৷
Rama embraced some, while others paid him obeisance. Therafter, he honoured his erstwhile companions and relations in accordance with their status.
Ayodhya Kanda 102.49
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 102 · Verse 49
स तत्र तेषां रुदतां महात्मनां भुवं च खं चानुनिनादयन्स्वनः। गुहा गिरीणां च दिशश्च सन्ततं मृदङ्गघोषप्रतिमः प्रशुश्रुवे।।
sa tatra tēṣāṅ rudatāṅ mahātmanāṅ bhuvaṅ ca khaṅ cānuninādayansvanaḥ. guhā girīṇāṅ ca diśaśca santataṅ mṛdaṅgaghōṣapratimaḥ praśuśruvē৷৷
The weeping and the tumult of those magnanimous people made the earth, sky, mountaincaves and all quarters reverberate incessantly like the beating of drums. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अयोध्याकाण्डे द्व्युत्तरशततमस्सर्गः।। Thus ends the hundred and second sarga in Ayodhyakanda of the holy Ramayana, the first epic composed by sage Valmiki.