Krishna overturns a wagon; casts down two trees - Verse 30
Vishnu Purana (GRETIL; M. M. Pathak critical edition) · 4 · Verse 6.30
Sanskrit Original
आख्याहि मे समयम इत्य अथ पृष्टा पुनर अब्रवीत। शयनसमीपे ममोरणकद्वयं पुत्रभूतं नापनेयम। भवांश च मया नग्नो न द्रष्टव्यः। घृतमात्रं च ममाहार इत्य एवम एवेति भूपतिर आह। तया च सहावनीपतिर अलकायां चैत्ररथादिवनेष्व अमलपद्मषण्डेषु सरःस्व अभिरममाण एकषष्टिवर्षाण्य अनुदिनप्रवर्धमानप्रमोदो ऽनयत।।
ākhyāhi me samayam ity atha pṛṣṭā punar abravīt| śayanasamīpe mamoraṇakadvayaṃ putrabhūtaṃ nāpaneyam| bhavāṃś ca mayā nagno na draṣṭavyaḥ| ghṛtamātraṃ ca mamāhāra ity evam eveti bhūpatir āha| tayā ca sahāvanīpatir alakāyāṃ caitrarathādivaneṣv amalapadmaṣaṇḍeṣu saraḥsv abhiramamāṇa ekaṣaṣṭivarṣāṇy anudinapravardhamānapramodo 'nayat||
Tell me my time, thus asked again, she spoke: 'By my bed, there are two sons, not to be sent away. You should not be seen by me naked. Only a little of my food is allowed.' Thus spoke the king. And with her, the king of Alaka, enjoying the pure lotus ponds in the gardens of Chaitraratha, spent sixty years, continuously increasing in joy.