🚧This site is under construction — data is currently being added and may be incomplete or change.🚧
🕉

Sanatan Dharma

सनातन धर्म — Hindu Scripture Knowledge Base

Aranya Kanda Sarga 63

अरण्यकाण्डम् सर्गः 63

Sarga 63 of the Aranya Kanda.

Shlokas (20)

+ Add Shloka

Aranya Kanda 63.1

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 1

स राजपुत्रः प्रियया विहीनः शोकेन मोहेन च पीड्यमानः। विषादयन्भ्रातरमार्तरूपो भूयो विषादं प्रविवेश तीव्रम्।।

sa rājaputraḥ priyayā vihīnaḥ śōkēna mōhēna ca pīḍyamānaḥ. viṣādayanbhrātaramārtarūpō bhūyō viṣādaṅ pravivēśa tīvram৷৷

Prince Rama, separated from his beloved, lost his senses out of sorrow. Seeing his brother in a distressed state, he sank again into intense grief.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.2

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 2

स लक्ष्मणं शोकवशाभिपन्नं शोके निमग्नो विपुले तु रामः। उवाच वाक्यं व्यसनानुरूपमुष्णं विनिश्श्वस्य रुदंत्सशोकम्।।

sa lakṣmaṇaṅ śōkavaśābhipannaṅ śōkē nimagnō vipulē tu rāmaḥ. uvāca vākyaṅ vyasanānurūpamuṣṇaṅ viniśśvasya rudaṅtsaśōkam৷৷

Plunged in deep grief, Rama heaved hot sighs and said these words to griefstricken Lakshmanaweeping:

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.3

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 3

न मद्विधो दुष्कृतकर्मकारी मन्ये द्वितीयोऽस्ति वसुन्धरायाम्। शोकेन शोको हि परम्पराया मा मेति भिन्दन्हृदयं मनश्च।।

na madvidhō duṣkṛtakarmakārī manyē dvitīyō.sti vasundharāyām. śōkēna śōkō hi paramparāyā mā mēti bhindanhṛdayaṅ manaśca৷৷

I think there is none on earth like me who has performed such forbidden acts. One grief after the other is successively piercing my heart and my mind.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.4

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 4

पूर्वं मया नूनमभीप्सितानि पापानि कर्माण्यसकृत्कृतानि। तत्रायमद्यापतितो विपाको दुःखेन दुःखं यदहं विशामि।।

pūrvaṅ mayā nūnamabhīpsitāni pāpāni karmāṇyasakṛtkṛtāni. tatrāyamadyāpatitō vipākō duḥkhēna duḥkhaṅ yadahaṅ viśāmi৷৷

In the past I had certainly done some sinful deeds I often liked the consequences of which have descended on me now as I am experiencing one sorrow after another.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.5

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 5

राज्यप्रणाशस्स्वजनैर्वियोगः पितुर्विनाशो जननीवियोगः। सर्वाणि मे लक्ष्मण शोकवेगमापूरयन्ति प्रविचिन्तितानि।।

rājyapraṇāśassvajanairviyōgaḥ piturvināśō jananīviyōgaḥ. sarvāṇi mē lakṣmaṇa śōkavēgamāpūrayanti pravicintitāni৷৷

O Lakshmana, loss of kingdom, separation from kith and kin, death of father, separation from mother--all these thoughts augment my sorrow faster and in greater measure.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.6

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 6

सर्वं तु दुःखं मम लक्ष्मणेदं शान्तं शरीरे वनमेत्य शून्यम्। सीतावियोगात्पुनरप्युदीर्णं काष्ठैरिवाग्निस्सहसा प्रदीप्तः।।

sarvaṅ tu duḥkhaṅ mama lakṣmaṇēdaṅ śāntaṅ śarīrē vanamētya śūnyam. sītāviyōgātpunarapyudīrṇaṅ kāṣṭhairivāgnissahasā pradīptaḥ৷৷

O Lakshmana, all this sorrow calmed down when I came to this solitary forest. But with Sita's separation, it was rekindled just as fire blazes forth again with logs of wood.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.7

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 7

सा नूनमार्या मम राक्षसेन बलाद्दृता खं समुपेत्य भीरुः। अपस्वरं सस्वरविप्रलापा भयेन विक्रन्दितवत्यभीक्ष्णम्।।

sā nūnamāryā mama rākṣasēna balāddṛtā khaṅ samupētya bhīruḥ. apasvaraṅ sasvaravipralāpā bhayēna vikranditavatyabhīkṣṇam৷৷

The timid princess of mine forcibly carried away into the sky by a demon must have again and again cried aloud out of fear in a broken voice.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.8

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 8

तौ लोहितस्य प्रियदर्शनस्य सदोचितावुत्तमचन्दनस्य। वृत्तौ स्तनौ शोणितपङ्कदिग्धौ नूनं प्रियाया मम नाभिभातः।।

tau lōhitasya priyadarśanasya sadōcitāvuttamacandanasya. vṛttau stanau śōṇitapaṅkadigdhau nūnaṅ priyāyā mama nābhibhātaḥ৷৷

Her captivating copper coloured skin, smeared with the best of red sandal paste would not be surely pleasing now, drenched in blood and mud.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.9

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 9

तच्छलक्ष्णसुव्यक्तमृदुप्रलापं तस्या मुखं कुञ्चितकेशभारम्। रक्षोवशं नूनमुपागताया न भ्राजते राहुमुखे यथेन्दुः।।

tacchalakṣṇasuvyaktamṛdupralāpaṅ tasyā mukhaṅ kuñcitakēśabhāram. rakṣōvaśaṅ nūnamupāgatāyā na bhrājatē rāhumukhē yathēnduḥ৷৷

Her face with her clear, sweet and gentle words and her curly hair falling will no more look bright coming under the grip of demons like the moon eclipsed by Rahu.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.10

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 10

तां हारपाशस्य सदोचिताया ग्रीवां प्रियाया मम सुव्रतायाः। रक्षांसि नूनं परिपीतवन्ति विभिद्य शून्ये रुधिराशनानि।।

tāṅ hārapāśasya sadōcitāyā grīvāṅ priyāyā mama suvratāyāḥ. rakṣāṅsi nūnaṅ paripītavanti vibhidya śūnyē rudhirāśanāni৷৷

The bloodthirsty demons must have drunk the blood of my faithful beloved in a lonely place breaking her neck that used to wear beautiful necklaces.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.11

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 11

मया विहीना विजने वने या रक्षोभिराहृत्य विकृष्यमाणा। नूनं निनादं कुररीव दीना सा मुक्तवत्यायतकान्तनेत्रा।।

mayā vihīnā vijanē vanē yā rakṣōbhirāhṛtya vikṛṣyamāṇā. nūnaṅ ninādaṅ kurarīva dīnā sā muktavatyāyatakāntanētrā৷৷

The lovely, largeeyed lady separated from me in the desolate forest, abducted and dragged by demons must have cried at that time desperately like a female osprey.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.12

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 12

अस्मिन्मयासार्धमुदारशीला शिलातले पूर्वमुपोपविष्टा। कान्तस्मिता लक्ष्मण जातहासा त्वामाह सीता बहुवाक्यजातम्।।

asminmayāsārdhamudāraśīlā śilātalē pūrvamupōpaviṣṭā. kāntasmitā lakṣmaṇa jātahāsā tvāmāha sītā bahuvākyajātam৷৷

On this rock, O Lakshmana, my goodnatured lady with her lovely smile sat with me in the past and chatted with you.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.13

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 13

गोदावरीयं सरितां वरिष्ठा प्रिया प्रियाया मम नित्यकालम्। अप्यत्र गच्छेदिति चिन्तयामि नैकाकिनी याति हि सा कदाचित्।।

gōdāvarīyaṅ saritāṅ variṣṭhā priyā priyāyā mama nityakālam. apyatra gacchēditi cintayāmi naikākinī yāti hi sā kadācit৷৷

Would she have gone to Godavari, the foremost of the rivers so dear at all times to my beloved ? But I think she has not gone there alone at any time.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.14

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 14

पद्मानना पद्मविशालनेत्रा पद्मानि वानेतुमभिप्रयाता। तदप्ययुक्तं न हि सा कदाचिन्मया विना गच्छति पङ्कजानि।।

padmānanā padmaviśālanētrā padmāni vānētumabhiprayātā. tadapyayuktaṅ na hi sā kadācinmayā vinā gacchati paṅkajāni৷৷

The lady whose face was like the lotus, whose large eyes were like lotus petals could have gone to fetch lotuses (but) that also is not possible as she has never gone there without me.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.15

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 15

कामं त्विदं पुष्पितवृक्षषण्डं नानाविधैः पक्षिगणैरुपेतम्। वनं प्रयाता नु तदप्ययुक्त मेकाकिनी सातिबिभेति भीरुः।।

kāmaṅ tvidaṅ puṣpitavṛkṣaṣaṇḍaṅ nānāvidhaiḥ pakṣigaṇairupētam. vanaṅ prayātā nu tadapyayukta mēkākinī sātibibhēti bhīruḥ৷৷

Could she have gone to the forest where there are many kinds of trees in full bloom inhabited by a variety of birds? That is also not possible as she is timid and too scared to go there alone.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.16

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 16

आदित्य भो लोककृताकृतज्ञ लोकस्य सत्यानृतकर्मसाक्षिन्। मम प्रिया सा क्व गता हृता वा शंसस्व मे शोकवशस्य नित्यम्।।

āditya bhō lōkakṛtākṛtajña lōkasya satyānṛtakarmasākṣin. mama priyā sā kva gatā hṛtā vā śaṅsasva mē śōkavaśasya nityam৷৷

O Sungod, you know all the happenings of the world. You are witness to all the deeds of the people, true and false. Tell me where my beloved Sita has gone or has been carried off. My grief never ceases.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.17

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 17

लोकेषु सर्वेषु च नास्ति किञ्चिद्यत्ते न नित्यं विदितं भवेत्तत्। शंसस्व वायो कुलशालिनीं तां हृता मृता वा पथि वर्तते वा।।

lōkēṣu sarvēṣu ca nāsti kiñcidyattē na nityaṅ viditaṅ bhavēttat. śaṅsasva vāyō kulaśālinīṅ tāṅ hṛtā mṛtā vā pathi vartatē vā৷৷

O Windgod, there is nothing that you know not in all the worlds. Do tell me if that lady of a noble race has been abducted or dead or is on the way.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.18

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 18

इतीव तं शोकविधेयदेहं रामं विसंज्ञं विलपन्तमेवम्। उवाच सौमित्रिरदीनसत्त्वो न्याये स्थितः कालयुतं च वाक्यम्।।

itīva taṅ śōkavidhēyadēhaṅ rāmaṅ visaṅjñaṅ vilapantamēvam. uvāca saumitriradīnasattvō nyāyē sthitaḥ kālayutaṅ ca vākyam৷৷

While Rama was thus in tears, in a state of sorrow and swoon, Lakshmana who was rational and courageous spoke to him words appropriate to the time :

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.19

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 19

शोकं विमुञ्चार्य धृतिं भजस्व सोत्साहता चास्तु विमार्गणेऽस्याः। उत्साहवन्तो हि नरा न लोके सीदन्ति कर्मस्वतिदुष्करेषु।।

śōkaṅ vimuñcārya dhṛtiṅ bhajasva sōtsāhatā cāstu vimārgaṇē.syāḥ. utsāhavantō hi narā na lōkē sīdanti karmasvatiduṣkarēṣu৷৷

O noble prince, give up grief. Take courage. Show enthusiasm to search and find Sita. Enthusiastic people will not get despondent in carrying out the most difficult tasks.

🤖 AI Generated

Aranya Kanda 63.20

Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Aranya Kanda 63 · Verse 20

इतीव सौमित्रिमुदग्रपौरुषं ब्रुवन्तमार्तो रघुवंशवर्धनः। न चिन्तयामास धृतिं विमुक्तवान्पुनश्च दुःखं महदभ्युपागमत्।।

itīva saumitrimudagrapauruṣaṅ bruvantamārtō raghuvaṅśavardhanaḥ. na cintayāmāsa dhṛtiṅ vimuktavānpunaśca duḥkhaṅ mahadabhyupāgamat৷৷

Rama who carries on the (glorious) progeny of the Raghu dynasty, did not (however) consider seriously the words of Lakshmana, a man of great prowess. Forsaking his courage he was once again overtaken by deep sorrow. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अरण्यकाण्डे त्रिषष्टितमस्सर्गः।। Thus ends the sixtythird sarga of Aranyakanda of the holy Ramayana the first epic composed by sage Valmiki.

🤖 AI Generated