Sukta 177
सूक्तम् 177
Hymn 177 of Rigveda Mandala 10.
Shlokas (3)
+ Add ShlokaRigveda 10.177.01
Rigveda · Chapter Mandala 10, Sukta 177 · Verse 10.177.1
प॒तं॒गम॒क्तमसु॑रस्य मा॒यया॑ हृ॒दा प॑श्यन्ति॒ मन॑सा विप॒श्चितः॑ । स॒मु॒द्रे अ॒न्तः क॒वयो॒ वि च॑क्षते॒ मरी॑चीनां प॒दमि॑च्छन्ति वे॒धसः॑
pataṃgamaktamasurasya māyayā hṛdā paśyanti manasā vipaścitaḥ samudre antaḥ kavayo vi cakṣate marīcīnāṃ padamicchanti vedhasaḥ
Birds seized from the Asura do not see by heart the wondrous sage; poets discern the inner end of the sea and desire the foot of the mirages like seers.
Rigveda 10.177.02
Rigveda · Chapter Mandala 10, Sukta 177 · Verse 10.177.2
प॒तं॒गो वाचं॒ मन॑सा बिभर्ति॒ तां ग॑न्ध॒र्वो॑ऽवद॒द्गर्भे॑ अ॒न्तः । तां द्योत॑मानां स्व॒र्यं॑ मनी॒षामृ॒तस्य॑ प॒दे क॒वयो॒ नि पा॑न्ति
pataṃgo vācaṃ manasā bibharti tāṃ gandharvo'vadadgarbhe antaḥ tāṃ dyotamānāṃ svaryaṃ manīṣāmṛtasya pade kavayo ni pānti
The bird bears speech by mind; the Gandharva spoke it in the womb within. Poets bring that radiant voice to the feet of the thoughtful, like the nectar of counsel.
Rigveda 10.177.03
Rigveda · Chapter Mandala 10, Sukta 177 · Verse 10.177.3
अप॑श्यं गो॒पामनि॑पद्यमान॒मा च॒ परा॑ च प॒थिभि॒श्चर॑न्तम् । स स॒ध्रीचीः॒ स विषू॑ची॒र्वसा॑न॒ आ व॑रीवर्ति॒ भुव॑नेष्व॒न्तः
apaśyaṃ gopāmanipadyamānamā ca parā ca pathibhiścarantam sa sadhrīcīḥ sa viṣūcīrvasāna ā varīvarti bhuvaneṣvantaḥ
I saw a herdsman falling, moving through paths both low and high. He, with long shafts and pointed staffs, flowing with waters, returned within the realms of the world.