Shanti Parva 227.48
Rahular Itihasa / M. N. Dutt · Shanti Parva Chapter 227 · Verse 48
Sanskrit Original
पृथुरैलो मयो भीमो नरकः शम्बरस्तथा॥ अश्वग्रीवः पुलोमा च स्वर्भानुरमितध्वजः। प्रह्लादो नमुचिर्दक्षो विप्रचित्तिर्विरोचनः॥ ह्रीनिषेवः सुहोत्रश्च भूरिहा पुष्पवान वृषः। सत्येषुर्ऋषभो बाहुः कपिलाश्वो विरूपकः॥ बाणः कार्तस्वरो वह्निविश्वदंष्ट्रोऽथ नैऋतिः। संकोचोऽथ वरीताक्षो वराहाश्वो रुचिप्रभः॥ विश्वजित् प्रतिरूपश्च वृषाण्डो विष्करो मधुः। हिरण्यकशिपुश्चैव कैटभश्चैव दानवः॥ दैतेया दानवाश्चैव सर्वे ते नैर्ऋतैः सह। एते चान्ये च बहव पूर्वे पूर्वतराश्च ये॥ दैत्येन्द्रा दानवेन्द्राश्च यांश्चान्याननुशुश्रुम। बहवः पूर्वदैत्येन्द्राः संत्यज्य पृथिवीं गताः॥ कालेनाभ्याहताः सर्वे कालो हि बलवत्तरः।
Prithu, Aila, Maya, Bhima, Naraka, Shamvara, Ashvagriva, Puloman, Svarbhanu, whose standard was of immeasurable height, Prahrada, Namuchi, Daksha, Vipprachitti, Virochana, Hrinisheva, Suhotra, Bhurihan, Pushavat, Vrisha, Satyepsu, Rishava, Vahu, Kapilashva, Virupaka, Vana, Karttashvara, Vahni, Vishvadangshtra, Nairiti, Sankocha, Varitaksha, Varaha, Ashva, Ruchiprabha, Vishvajit, Pratirupa, Vrishanda, Vishkara, Madhu, Hiranyakashipu, the Danava Kaitabha, and many others that were Daityas and Danavas and Rakshasas, these and many more not named, of remote and remoter ages, great Daityas and foremost of Danavas, whose names we have heard,-indeed, many foremost of Daityas of former times,-have passed away, leaving the Earth. All of them were possessed by Time. Time proved mere powerful than all of them.