Ayodhya Kanda Sarga 118
अयोध्याकाण्डम् सर्गः 118
Sarga 118 of the Ayodhya Kanda.
Shlokas (54)
+ Add ShlokaAyodhya Kanda 118.1
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 1
सात्वेवमुक्ता वैदेही अनसूयाऽनसूयया। प्रतिपूज्य वचो मन्दं प्रवक्तुमुपचक्रमे।।
sātvēvamuktā vaidēhī anasūyā.nasūyayā. pratipūjya vacō mandaṅ pravaktumupacakramē৷৷
When Anasuya thus addressed Vaidehi who is free from any malice, she worshipped Anasuya and started speaking in a gentle tone.
Ayodhya Kanda 118.2
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 2
नैतदाश्चर्यमार्याया यन्मां त्वमभिभाषसे। विदितन्तु ममाप्येतद्यथा नार्याः पतिर्गुरुः।।
naitadāścaryamāryāyā yanmāṅ tvamabhibhāṣasē. viditantu mamāpyētadyathā nāryāḥ patirguruḥ৷৷
It is no wonder that a noble lady like you should instruct me this way. It is known to me that a husband is a guru to his wife.
Ayodhya Kanda 118.3
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 3
यद्यप्येष भवेद्भर्ता ममाऽर्ये वृत्तवर्जितः। अद्वैधमुपचर्तव्यस्तथाप्येष मया भवेत्।।
yadyapyēṣa bhavēdbhartā mamā.ryē vṛttavarjitaḥ. advaidhamupacartavyastathāpyēṣa mayā bhavēt৷৷
O noble lady, even if my husband is devoid of good conduct, he should be obeyed without showing any hesitation.
Ayodhya Kanda 118.4
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 4
किं पुनर्यो गुणश्लाघ्य स्सानुक्रोशो जितेन्द्रियः। स्थिरानुरागो धर्मात्मा मातृवत्पितृवत्प्रियः।।
kiṅ punaryō guṇaślāghya ssānukrōśō jitēndriyaḥ. sthirānurāgō dharmātmā mātṛvatpitṛvatpriyaḥ৷৷
What to speak of a husband if he is worthy of applause for his virtues, is compassionate, a subduer of the senses, righteous and ever affectionate like a mother and a father?
Ayodhya Kanda 118.5
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 5
यां वृत्तिं वर्तते रामः कौसल्यायां महाबलः। तामेव नृपनारीणामन्यासामपि वर्तते।।
yāṅ vṛttiṅ vartatē rāmaḥ kausalyāyāṅ mahābalaḥ. tāmēva nṛpanārīṇāmanyāsāmapi vartatē৷৷
Mighty Rama shows the same behaviour and treatment towards the other consorts of the king as he does towards his own mother Kausalya.
Ayodhya Kanda 118.6
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 6
सकृद्दृष्टास्वपि स्त्रिषु नृपेण नृपवत्सलः। मातृवद्वर्तते वीरो मानमुत्सृज्य धर्मवित्।।
sakṛddṛṣṭāsvapi striṣu nṛpēṇa nṛpavatsalaḥ. mātṛvadvartatē vīrō mānamutsṛjya dharmavit৷৷
Heroic Rama is affectionate towards king Dasaratha and is conversant with righteousness. Renouncing the sense of selfrespect he honours all the women on whom his father had cast his glance even once just as his own mother.
Ayodhya Kanda 118.7
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 7
आगच्छन्त्याश्च विजनं वनमेवं भयावहम्। समाहितं मे श्वश्र्वा च हृदये तद्धृतं महत्।।
āgacchantyāśca vijanaṅ vanamēvaṅ bhayāvaham. samāhitaṅ mē śvaśrvā ca hṛdayē taddhṛtaṅ mahat৷৷
When departing for this frightful and desolate forest, the great (advice) imparted by my motherinlaw is firmly fixed in my mind.
Ayodhya Kanda 118.8
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 8
पाणिप्रदानकाले च यत्पुरात्वग्नि सन्निधौ। अनुशिष्टा जनन्याऽस्मि वाक्यं तदपि मे धृतम्।।
pāṇipradānakālē ca yatpurātvagni sannidhau. anuśiṣṭā jananyā.smi vākyaṅ tadapi mē dhṛtam৷৷
When I have been taught by my mother earlier, at the time of bestowal of my hand to Rama in the presence of the sacrificial fire (as witness) is etched in my mind.
Ayodhya Kanda 118.9
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 9
नवीकृतं तु तत्सर्वं वाक्यैस्ते धर्मचारिणि। पतिशुश्रूषणान्नार्यास्तपो नान्यद्विधीयते।।
navīkṛtaṅ tu tatsarvaṅ vākyaistē dharmacāriṇi. patiśuśrūṣaṇānnāryāstapō nānyadvidhīyatē৷৷
O righteous one (Anasuya), after listening to your words the instructions given by my motherinlaw and my mother are renewed (remembered again). For a woman, no other penance is laid down (in scriptures) except service to her husband.
Ayodhya Kanda 118.10
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 10
सावित्री पतिशुश्रूषां कृत्वा स्वर्गे महीयते। तथावृत्तिश्च याता त्वं पतिशुश्रूषया दिवम्।।
sāvitrī patiśuśrūṣāṅ kṛtvā svargē mahīyatē. tathāvṛttiśca yātā tvaṅ patiśuśrūṣayā divam৷৷
Having served her husband (faithfully), Savitri is honoured in heaven. You also, by following the same path of serving your husband, shall reach the heaven.
Ayodhya Kanda 118.11
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 11
वरिष्ठा सर्वनारीणामेषा च दिवि देवता। रोहिणी न विनाचन्द्रं मुहूर्तमपि दृश्यते।।
variṣṭhā sarvanārīṇāmēṣā ca divi dēvatā. rōhiṇī na vinācandraṅ muhūrtamapi dṛśyatē৷৷
Rohini, the very best among all women and the goddess of heaven, is never seen in the sky separated from the moon even for a moment.
Ayodhya Kanda 118.12
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 12
एवंविधाश्च प्रवराः स्त्रियो भर्तृदृढव्रताः। देवलोके महीयन्ते पुण्येन स्वेन कर्मणा।।
ēvaṅvidhāśca pravarāḥ striyō bhartṛdṛḍhavratāḥ. dēvalōkē mahīyantē puṇyēna svēna karmaṇā৷৷
Execellent women such as these, firm in their vows to their husband are highly revered in the world of gods through their own meritorious deeds.
Ayodhya Kanda 118.13
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 13
ततोऽनसूया संहृष्टा श्रुत्वोक्तं सीतया वचः। शिरस्याघ्राय चोवाच मैथिलीं हर्षयन्त्युत।।
tatō.nasūyā saṅhṛṣṭā śrutvōktaṅ sītayā vacaḥ. śirasyāghrāya cōvāca maithilīṅ harṣayantyuta৷৷
Thereafter hearing Sita's words, Anasuya affectionately kissed her forehead and said this in order to make her happy:
Ayodhya Kanda 118.14
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 14
नियमैर्विविधैराप्तं तपो हि महदस्ति मे। तत्संश्रित्य बलं सीते छन्दये त्वां शुचिव्रते।।
niyamairvividhairāptaṅ tapō hi mahadasti mē. tatsaṅśritya balaṅ sītē chandayē tvāṅ śucivratē৷৷
O Sita of pure conduct, I have great ascetic power obtained through practising various austerities. With its strength I shall give what you want for your enjoyment.
Ayodhya Kanda 118.15
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 15
उपपन्नं मनोज्ञं च वचनं तव मैथिलि। प्रीता चास्म्युचितं किं ते करवाणि ब्रवीहि मे।।
upapannaṅ manōjñaṅ ca vacanaṅ tava maithili. prītā cāsmyucitaṅ kiṅ tē karavāṇi bravīhi mē৷৷
O Sita, I am glad to hear your befitting and pleasing words. Tell me what appropriate thing you desire and I shall give you.
Ayodhya Kanda 118.16
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 16
तस्यास्तद् वचनं श्रूत्वा विस्मिता मन्दविस्मया। कृतमित्यब्रवीत् सीता तपोबलसमन्विताम्।।
syāstadvacanaṅ śrūtvā vismitā mandavismayā. kṛtamityabravīstītā tapōbalasamanvitām৷৷
On hearing her words Sita was surprised. With a gentle smile she said, to Anasuya who was endowed with ascetic power, 'I think you have already granted me the boons'.
Ayodhya Kanda 118.17
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 17
सा त्वेवमुक्ता धर्मज्ञा तया प्रीततराऽभवत्। सफलं च प्रहर्षं ते हन्त सीते करोम्यहम्।।
sā tvēvamuktā dharmajñā tayā prītatarā.bhavat. saphalaṅ ca praharṣaṅ tē hanta sītē! karōmyaham৷৷
When Sita said so, Anasuya who knew her righteous duty was immensely pleased. and replied, 'What a joy I shall make the words you have spoken come true'.
Ayodhya Kanda 118.18
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 18
इदं दिव्यं वरं माल्यं वस्त्रमाभरणानि च। अङ्गरागं च वैदेहि महार्हं चानुलेपनम्।।
idaṅ divyaṅ varaṅ mālyaṅ vastramābharaṇāni ca. aṅgarāgaṅ ca vaidēhi mahārhaṅ cānulēpanam৷৷
O princess of Videha, O Sita, I bestow on you this best garland of the gods, raiment, jewellery, fragrant unguents, and precious ointment for anointing your body with. All this will beautify your limbs. It is convenient (to use) and will never fade.
Ayodhya Kanda 118.19
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 19
।। मया दत्तमिदं सीते तव गात्राणि शोभयेत्। अनुरूपमसंक्लिष्टं नित्यमेव भविष्यति।।
৷৷ mayā dattamidaṅ sītē tava gātrāṇi śōbhayēt. anurūpamasaṅkliṣṭaṅ nityamēva bhaviṣyati৷৷
O princess of Videha, O Sita, I bestow on you this best garland of the gods, raiment, jewellery, fragrant unguents, and precious ointment for anointing your body with. All this will beautify your limbs. It is convenient (to use) and will never fade.
Ayodhya Kanda 118.20
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 20
अङ्गरागेण दिव्येन लिप्ताङ्गी जनकात्मजे। शोभयिष्यसि भर्तारं यथा श्रीर्विष्णुमव्ययम्।।
aṅgarāgēṇa divyēna liptāṅgī janakātmajē!. śōbhayiṣyasi bhartāraṅ yathā śrīrviṣṇumavyayam৷৷
O daughter of Janaka, you will enhance the glory of your husband by anointing your body with this divine, fragrant unguent to your body like Lakshmi enhancing the glory of eternal Visnu.
Ayodhya Kanda 118.21
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 21
सा वस्त्रमङ्गरागं च भूषणानि स्रजस्तथा। मैथिली प्रतिजग्राह प्रीतिदानमनुत्तमम्।।
sā vastramaṅgarāgaṅ ca bhūṣaṇāni srajastathā. maithilī pratijagrāha prītidānamanuttamam৷৷
That princess from Mithila accepted the incomparable gifts of love, the raiment, fragrant unguents, jewellery and also the garland.
Ayodhya Kanda 118.22
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 22
प्रतिगृह्य च तत्सीता प्रीतिदानं यशस्विनी। श्लिष्टाञ्जलिपुटा तत्र समुपास्त तपोधनाम्।।
pratigṛhya ca tatsītā prītidānaṅ yaśasvinī. śliṣṭāñjalipuṭā tatra samupāsta tapōdhanām৷৷
Illustrious Sita accepted the gifts of love and with palms folded in reverence sat beside her, an ascetic.
Ayodhya Kanda 118.23
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 23
तथा सीतामुपासीनामनसूया दृढव्रता। वचनं प्रष्टुमारेभे काञ्चित्प्रियकथामनु।।
tathā sītāmupāsīnāmanasūyā dṛḍhavratā. vacanaṅ praṣṭumārēbhē kāñcitpriyakathāmanu৷৷
Anasuya who was firm in her vows commenced to ask Sita this way about a certain tale (that was close to her heart).
Ayodhya Kanda 118.24
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 24
स्वयं वरे किल प्राप्ता त्वमनेन यशस्विना। राघवेणेति मे सिते कथा श्रुतिमुपागता।।
svayaṅ varē kila prāptā tvamanēna yaśasvinā. rāghavēṇēti mē sitē! kathā śrutimupāgatā৷৷
O Sita, I have heard that you have been won by the illustrious Rama in the swayamvara. At least that is the story which reached my ears.
Ayodhya Kanda 118.25
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 25
तां कथां श्रोतुमिच्छामि विस्तरेण च मैथिलि। यथाऽनुभूतं कार्त्स्न्येन तन्मे त्वं वक्तुमर्हसि।।
tāṅ kathāṅ śrōtumicchāmi vistarēṇa ca maithili!. yathā.nubhūtaṅ kārtsnyēna tanmē tvaṅ vaktumarhasi৷৷
O daughter of Mithila, I would like to hear the story in detail. You should tell me the whole story as you experienced it.
Ayodhya Kanda 118.26
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 26
एवमुक्ता तु सा सीता तां ततो धर्मचारिणीम्। श्रूयतामिति चोक्त्वा वै कथयामास तां कथाम्।।
ēvamuktā tu sā sītā tāṅ tatō dharmacāriṇīm. śrūyatāmiti cōktvā vai kathayāmāsa tāṅ kathām৷৷
'Listen' said Sita, thus addressed, and began relating the story to Anasuya, a performer of austerities.
Ayodhya Kanda 118.27
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 27
मिथिलाधिपतिर्वीरो जनको नाम धर्मवित्। क्षत्रधर्मे ह्यभिरतो न्यायतश्शास्ति मेदिनीम्।।
mithilādhipatirvīrō janakō nāma dharmavit. kṣatradharmē hyabhiratō nyāyataśśāsti mēdinīm৷৷
There is a king in Mithila, Janaka by name. He is heroic and is conversant with righteousness. Engaged in the duties of a kshatriya, he is rules the earth with justice.
Ayodhya Kanda 118.28
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 28
तस्य लाङ्गलहस्तन्य कर्षतः क्षेत्रमण्डलम्। अहं किलोत्थिता भित्वा जगतीं नृपतेस्सुता।।
tasya lāṅgalahastanya karṣataḥ kṣētramaṇḍalam. ahaṅ kilōtthitā bhitvā jagatīṅ nṛpatēssutā৷৷
When he was ploughing the circular plot of land for performing a sacrifice, it is said I emerged from the earth by breaking it and therefore I became his dauhghter.
Ayodhya Kanda 118.29
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 29
स मां दृष्ट्वा नरपतिर्मुष्टिविक्षेपतत्परः। पांसुकुण्ठितसर्वाङ्गीं जनको विस्मितोऽभवत्।।
sa māṅ dṛṣṭvā narapatirmuṣṭivikṣēpatatparaḥ. pāṅsukuṇṭhitasarvāṅgīṅ janakō vismitō.bhavat৷৷
Engaged in sowing fistfuls of seeds, king Janaka found me covered with dust and was astonished.
Ayodhya Kanda 118.30
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 30
अनपत्येन च स्नेहादङ्कमारोप्य च स्वयम्। ममेयं तनयेत्युक्त्वा स्नेहो मयि निपातितः।।
anapatyēna ca snēhādaṅkamārōpya ca svayam. mamēyaṅ tanayētyuktvā snēhō mayi nipātitaḥ৷৷
As he had no children, he, on his own accord, lifted me up and placing me on his lap, saying, This is my daughter, he began showering (lots of) love on me.
Ayodhya Kanda 118.31
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 31
अन्तरिक्षे च वागुक्ताऽप्रतिमाऽमानुषी किल। एवमेतन्नरपते धर्मेण तनया तव।।
antarikṣē ca vāguktā.pratimā.mānuṣī kila. ēvamētannarapatē! dharmēṇa tanayā tava৷৷
'O king, she is an incomparable divine being. By right she is your daughter'. These were the words (Janaka) heard from out of the sky.
Ayodhya Kanda 118.32
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 32
ततः प्रहृष्टो धर्मात्मा पिता मे मिथिलाधिपः। अवाप्तो विपुलां बुद्धिं मामवाप्य नराधिपः।।
tataḥ prahṛṣṭō dharmātmā pitā mē mithilādhipaḥ. avāptō vipulāṅ buddhiṅ māmavāpya narādhipaḥ৷৷
Thereafter, my father and the righteous lord of Mithila was delighted in possessing me when a noble thought struck his mind.
Ayodhya Kanda 118.33
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 33
दत्ता चास्मीष्टवद्देव्यै ज्येष्ठायै पुण्यकर्मणा। तया सम्भाविता चास्मि स्निग्धया मातृसौहृदात्।।
dattā cāsmīṣṭavaddēvyai jyēṣṭhāyai puṇyakarmaṇā. tayā sambhāvitā cāsmi snigdhayā mātṛsauhṛdāt৷৷
Bestowed as the choicest one of meritorious acts on the chief queen, I was brought up by her, by nature affectionate, with the love of a mother.
Ayodhya Kanda 118.34
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 34
पतिसंयोगसुलभं वयो दृष्ट्वा तु मे पिता। चिन्तामभ्यगमद्धीनो वित्तनाशादिवाधनः।।
patisaṅyōgasulabhaṅ vayō dṛṣṭvā tu mē pitā. cintāmabhyagamaddhīnō vittanāśādivādhanaḥ৷৷
When my father saw I had attained the marriageable age, he was immersed in sorrow like an indigent man who had lost all his wealth.
Ayodhya Kanda 118.35
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 35
सदृशाच्चापकृष्टाच्च लोके कन्यापिता जनात्। प्रधर्षणामवाप्नोति शक्रेणापि समो भुवि।।
sadṛśāccāpakṛṣṭācca lōkē kanyāpitā janāt. pradharṣaṇāmavāpnōti śakrēṇāpi samō bhuvi৷৷
Even though he was an Indra on earth, as a father of an unmarried girl he would be humiliated by men who are his equal or inferior in this world.
Ayodhya Kanda 118.36
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 36
तां धर्षणामदूरस्थां दृष्ट्वा चात्मनि पार्थिवः। चिन्तार्णवगतः पारं नाससादाप्लवो यथा।।
tāṅ dharṣaṇāmadūrasthāṅ dṛṣṭvā cātmani pārthivaḥ. cintārṇavagataḥ pāraṅ nāsasādāplavō yathā৷৷
Having perceived that the humiliation is not very far, king Janaka was plunged in a sea of sorrow like one who cannot reach the shore without a float.
Ayodhya Kanda 118.37
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 37
अयोनिजां हि मां ज्ञात्वा नाध्यगच्छद्विचिन्तयन्। सदृशं चानुरूपं च महीपालः पतिं मम।।
ayōnijāṅ hi māṅ jñātvā nādhyagacchadvicintayan. sadṛśaṅ cānurūpaṅ ca mahīpālaḥ patiṅ mama৷৷
The ruler of the earth knew that I was not born from a woman's womb, and could not find a suitable husband for me after deep reflection.
Ayodhya Kanda 118.38
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 38
तस्य बुद्धिरियं जाता चिन्तयानस्य सन्ततम्। स्वयंवरं तनूजायाः करिष्यामीति धीमतः।।
tasya buddhiriyaṅ jātā cintayānasya santatam. svayaṅvaraṅ tanūjāyāḥ kariṣyāmīti dhīmataḥ৷৷
After constantly pondering over the matter, the wise king arrived at the decision to perform a swayamvara for his daughter.
Ayodhya Kanda 118.39
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 39
महायज्ञे तदा तस्य वरुणेन महात्मना। दत्तं धनुर्वरं प्रीत्या तूणी चाक्षयसायकौ।।
mahāyajñē tadā tasya varuṇēna mahātmanā. dattaṅ dhanurvaraṅ prītyā tūṇī cākṣayasāyakau৷৷
Magnanimous Varuna out of his affection had given him, on the occasion of a great sacrifice, an excellent bow with inexhaustible arrows and a pair of quivers.
Ayodhya Kanda 118.40
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 40
असञ्चाल्यं मनुष्यैश्च यत्नेनापि च गौरवात्। तन्न शक्ता नमयितुं स्वप्नेष्वपि नराधिपाः।।
asañcālyaṅ manuṣyaiśca yatnēnāpi ca gauravāt. tanna śaktā namayituṅ svapnēṣvapi narādhipāḥ৷৷
Because of its weight, no human could move that bow despite great effort nor were the kings capable of bending it even in their dreams.
Ayodhya Kanda 118.41
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 41
तद्धनुः प्राप्य मे पित्रा व्याहृतं सत्यवादिना। समवाये नरेन्द्राणां पूर्वमामन्त्र्य पार्थिवान्।।
taddhanuḥ prāpya mē pitrā vyāhṛtaṅ satyavādinā. samavāyē narēndrāṇāṅ pūrvamāmantya pārthivān৷৷
My truthful father, after having acquired the bow, invited all the princes and placed the great bow before them in the assembly where he declared:
Ayodhya Kanda 118.42
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 42
इदं च धनुरुद्यम्य सज्यं यः कुरुते नरः। तस्य मे दुहिता भार्या भविष्यति न संशयः।।
idaṅ ca dhanurudyamya sajyaṅ yaḥ kurutē naraḥ. tasya mē duhitā bhāryā bhaviṣyati na saṅśayaḥ৷৷
"Whoever is able to lift up and string this bow, I will bestow my daughter in marriage on him. There is no doubt about it."
Ayodhya Kanda 118.43
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 43
तच्च दृष्ट्वा धनुश्श्रेष्ठं गौरवाद्गिरिसन्निभम्। अभिवाद्य नृपा जग्मुरशक्तास्तस्य तोलने।।
tacca dṛṣṭvā dhanuśśrēṣṭhaṅ gauravādgirisannibham. abhivādya nṛpā jagmuraśaktāstasya tōlanē৷৷
Beholding the mighty bow resembling a mountain in weight, the kings, unable to lift it, paid their homage and left.
Ayodhya Kanda 118.44
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 44
सुदीर्घस्य तु कालस्य राघवोऽयं महाद्युतिः। विश्वामित्रेण सहितो यज्ञं द्रष्टुं समागतः।।
sudīrghasya tu kālasya rāghavō.yaṅ mahādyutiḥ. viśvāmitrēṇa sahitō yajñaṅ draṣṭuṅ samāgataḥ৷৷
After a long time, resplendent Rama whose prowess was truth, arrived along with his brother Lakshman and sage Viswamitra in order to witness the sacrifice.
Ayodhya Kanda 118.45
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 45
विश्वामित्रस्तु धर्मात्मा मम पित्रा सुपूजितः।।
viśvāmitrastu dharmātmā mama pitrā supūjitaḥ৷৷
Having accepted the honour extended by my father, righteous Viswamitra spoke to him about those two brothers, Rama and Lakshmana.
Ayodhya Kanda 118.46
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 46
सुतौ दशरथस्येमौ धनुर्दर्शकाङ्क्षिणौ। धनुर्दर्शय रामाय राजपुत्राय दैविकम्।।
sutau daśarathasyēmau dhanurdarśakāṅkṣiṇau. dhanurdarśaya rāmāya rājaputrāya daivikam৷৷
'Both these sons of king Dasaratha wish to see the bow. Show the divine bow to prince Rama'.
Ayodhya Kanda 118.47
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 47
इत्युक्तस्तेन विप्रेण तद्धनुस्समुपानयत्।।
ityuktastēna viprēṇa taddhanussamupānayat৷৷
At the words of that ascetic, my father brought out the bow. Mighty and valiant Rama bent it and strung it and drew it in the twinkling of an eye.
Ayodhya Kanda 118.48
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 48
।। निमेषान्तरमात्रेण तदाऽनम्य महाबलः। ज्यां समारोप्य झडिति पूरयामास वीर्यवान्।।
৷৷ nimēṣāntaramātrēṇa tadā.namya mahābalaḥ. jyāṅ samārōpya jhaḍiti pūrayāmāsa vīryavān৷৷
At the words of that ascetic, my father brought out the bow. Mighty and valiant Rama bent it and strung it and drew it in the twinkling of an eye.
Ayodhya Kanda 118.49
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 49
तेन पूरयता वेगान्मध्ये भग्नं द्विधा धनुः। तस्य शब्दो भवद्भीमः पतितस्याशनेरिव।।
tēna pūrayatā vēgānmadhyē bhagnaṅ dvidhā dhanuḥ. tasya śabdō bhavadbhīmaḥ patitasyāśanēriva৷৷
When Rama was stringing the bow with force, it was broken into two in the middle and fell down with a dreadful sound like that of thunder.
Ayodhya Kanda 118.50
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 50
ततोऽहं तत्र रामाय पित्रा सत्याभिसन्धिना। निश्चिता दातुमुद्यम्य जलभाजनमुत्तमम्।।
tatō.haṅ tatra rāmāya pitrā satyābhisandhinā. niścitā dātumudyamya jalabhājanamuttamam৷৷
Then, my father steadfast in truth, held a vessel of pure water and declared his decision to offer me to Rama.
Ayodhya Kanda 118.51
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 51
दीयमानां न तु तदा प्रतिजग्राह राघवः। अविज्ञाय पितुश्छन्दमयोध्याऽधिपतेः प्रभोः।।
dīyamānāṅ na tu tadā pratijagrāha rāghavaḥ. avijñāya pituśchandamayōdhyā.dhipatēḥ prabhōḥ৷৷
Then Rama did not accept the offer of my father straightaway before he knew the opinion of his father Dasaratha, king of Ayodhya.
Ayodhya Kanda 118.52
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 52
तत श्श्वशुरमामन्त्र्य वृद्धं दशरथं नृपम्। मम पित्रा त्वहं दत्ता रामाय विदितात्मने।।
tata śśvaśuramāmantrya vṛddhaṅ daśarathaṅ nṛpam. mama pitrā tvahaṅ dattā rāmāya viditātmanē৷৷
Thereafter, my fatherinlaw, the aged king Dasaratha was invited and my father offered me to Rama known for his sagacity.
Ayodhya Kanda 118.53
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 53
मम चैवानुजा साध्वी ऊर्मिला प्रियदर्शना। भार्यार्थे लक्ष्मणस्यापि दत्ता पित्रा मम स्वयम्।।
mama caivānujā sādhvī ūrmilā priyadarśanā. bhāryarthē lakṣmaṇasyāpi pitrā dattā mama svayam৷৷
My father, on his own accord, bestowed Urmila, my younger sister of chaste and of pleasing appearance as wife to Lakshmana.
Ayodhya Kanda 118.54
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 118 · Verse 54
एवं दत्ताऽस्मि रामाय तदा तस्मिन्स्वयंवरे। अनुरक्ताऽस्मि धर्मेण पतिं वीर्यवतां वरम्।।
ēvaṅ dattā.smi rāmāya tadā tasminsvayaṅvarē. anuraktā.smi dharmēṇa patiṅ vīryavatāṅ varam৷৷
In this way my father bestowed me on Rama in that swayamvara and I remain devoted to my husband who is the foremost among the valiant in treading the path of righteousness. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अयोध्याकाण्डे अष्टादशोत्तरशततमस्सर्गः। Thus ends the one hundredeighteenth sarga in Ayodhyakanda of the holy Ramayana, the first epic composed by sage Valmiki.