Ayodhya Kanda Sarga 113
अयोध्याकाण्डम् सर्गः 113
Sarga 113 of the Ayodhya Kanda.
Shlokas (24)
+ Add ShlokaAyodhya Kanda 113.1
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 1
तत श्शिरसि कृत्वा तु पादुके भरतस्तदा। आरुरोह रथं हृष्टः शत्रुघ्नेन समन्वितः।।
tata śśirasi kṛtvā tu pādukē bharatastadā. ārurōha rathaṅ hṛṣṭaḥ śatrughnēna samanvitaḥ৷৷
Then Bharata accompanied by Satrughna, placing the sandals on his head in delight, boarded the chariot.
Ayodhya Kanda 113.2
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 2
वसिष्ठो वामदेवश्च जाबालिश्च दृढव्रतः। अग्रतः प्रययु स्सर्वे मन्त्रिणो मन्त्रपूजिताः।।
vasiṣṭhō vāmadēvaśca jābāliśca dṛḍhavrataḥ. agrataḥ prayayu ssarvē mantriṇō mantrapūjitāḥ৷৷
Vasishta, Vamadeva, Jabali of rigorous penance and all the ministers honoured for their counsel proceeded ahead.
Ayodhya Kanda 113.3
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 3
मन्दाकिनीं नदीं रम्यां प्राङ्मुखास्ते ययुस्तदा। प्रदक्षिणं च कुर्वाणाश्चित्रकूटं महागिरिम्।।
mandākinīṅ nadīṅ ramyāṅ prāṅmukhāstē yayustadā. pradakṣiṇaṅ ca kurvāṇāścitrakūṭaṅ mahāgirim৷৷
All of them circumambulated the mighty mountain Chitrakuta and proceeded east towards the charming river Mandakini.
Ayodhya Kanda 113.4
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 4
पश्यन्धातुसहस्राणि रम्याणि विविधानि च। प्रययौ तस्य पार्श्वेन ससैन्यो भरतस्तदा।।
paśyandhātusahasrāṇi ramyāṇi vividhāni ca. prayayau tasya pārśvēna sasainyō bharatastadā৷৷
Beholding a thousand varieties of beautiful minerals, Bharata with his army proceeded alongside the mountain.
Ayodhya Kanda 113.5
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 5
अदूराच्चित्रकूटस्य ददर्श भरतस्तदा। आश्रमं यत्र स मुनिर्भरद्वाजः कृतालयः।।
adūrāccitrakūṭasya dadarśa bharatastadā. āśramaṅ yatra sa munirbharadvājaḥ kṛtālayaḥ৷৷
Not far from Chitrakuta mountain, Bharata beheld a hermitage where sage Bharadwaja resided.
Ayodhya Kanda 113.6
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 6
स तमाश्रममागम्य भरद्वाजस्य बुद्धिमान्। अवतीर्य रथात्पादौ ववन्दे भरतस्तदा।।
sa tamāśramamāgamya bharadvājasya buddhimān. avatīrya rathātpādau vavandē bharatastadā৷৷
On approaching the hermitage of sage Bharadwaja, Bharata alighted from the chariot, and prostrated at his feet.
Ayodhya Kanda 113.7
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 7
ततो हृष्टो भरद्वाजो भरतं वाक्यमब्रवीत्। अपि कृत्यं कृतं तात रामेण च समागतम्।।
tatō hṛṣṭō bharadvājō bharataṅ vākyamabravīt. api kṛtyaṅ kṛtaṅ tāta! rāmēṇa ca samāgatam৷৷
Then Bhardwaja asked Bharata in delight, My son, have you accomplished your task? Did you meet Rama?
Ayodhya Kanda 113.8
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 8
एवमुक्त स्स तु ततो भरद्वाजेन धीमता। प्रत्युवाच भरद्वाजं भरतो धर्मवत्सलः।।
ēvamukta ssa tu tatō bharadvājēna dhīmatā. pratyuvāca bharadvājaṅ bharatō dharmavatsalaḥ৷৷
Having been thus addressed by wise Bharadwaja, Bharata, devoted to righteousness, replied:
Ayodhya Kanda 113.9
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 9
स याच्यमानो गुरुणा मया च दृढविक्रमः। राघवः परमप्रीतो वसिष्ठं वाक्यमब्रवीत्।।
sa yācyamānō guruṇā mayā ca dṛḍhavikramaḥ. rāghavaḥ paramaprītō vaśiṣṭhaṅ vākyamabravīt৷৷
Entreated by me and by preceptor (Vasistha), the highly pleased Rama with his firmness of mind replied to Vasistha:
Ayodhya Kanda 113.10
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 10
पितुः प्रतिज्ञां तामेव पालयिष्यामि तत्त्वतः। चतुर्दश हि वर्षाणि या प्रतिज्ञा पितुर्मम।।
pituḥ pratijñāṅ tāmēva pālayiṣyāmi tattvataḥ. caturdaśa hi varṣāṇi yā pratijñā piturmama৷৷
In sooth, I shall honour the words of promise given by my father and live in the forest for fourteen years, as promised.
Ayodhya Kanda 113.11
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 11
एवमुक्तो महाप्राज्ञो वसिष्ठः प्रत्युवाच ह। वाक्यज्ञो वाक्यकुशलं राघवं वचनं महत्।।
ēvamuktō mahāprājñō vasiṣṭhaḥ pratyuvāca ha. vākyajñō vākyakuśalaṅ rāghavaṅ vacanaṅ mahat৷৷
On hearing him, Vasistha a great intellectual and highly eloquent one replied to Rama, skilled in words of deep significance.
Ayodhya Kanda 113.12
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 12
एते प्रयच्छ संहृष्टः पादुके हेमभूषिते। अयोध्यायां महाप्राज्ञ योगक्षेमकरे तव।।
ētē prayaccha saṅhṛṣṭaḥ pādukē hēmabhūṣitē. ayōdhyāyāṅ mahāprājña yōgakṣēmakarē tava৷৷
O extremely sagacious one, bestow with pleasure your sandals decked with gold for security and safety of Ayodhya.
Ayodhya Kanda 113.13
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 13
एवमुक्तो वसिष्ठेन राघवः प्राङ्मुखः स्थितः। पादुके ह्यधिरुह्यैते मम राज्याय वै ददौ।।
ēvamuktō vasiṣṭhēna rāghavaḥ prāṅmukhaḥ sthitaḥ. pādukē hyadhiruhyaitē mama rājyāya vai dadau৷৷
Thus addressed by Vasistha, Rama stood facing eastward wearing these sandals. and bestowed them on me for the sake of ruling the kingdom.
Ayodhya Kanda 113.14
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 14
निवृत्तोऽहमनुज्ञातो रामेण सुमहात्मना। अयोध्यामेव गच्छामि गृहीत्वा पादुके शुभे।।
nivṛttō.hamanujñātō rāmēṇa sumahātmanā. ayōdhyāmēva gacchāmi gṛhītvā pādukē śubhē৷৷
I am now returning to Ayodhya with these auspicious sandals permitted by the magnanimous Rama.
Ayodhya Kanda 113.15
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 15
एतच्छ्रुत्वा शुभं वाक्यं भरतस्य महात्मनः। भरद्वाजश्शुभतरं मुनिर्वाक्यमुवाच तम्।।
ētacchrutvā śubhaṅ vākyaṅ bharatasya mahātmanaḥ. bharadvājaśśubhataraṅ munirvākyamuvāca tam৷৷
Hearing the auspicious words of the magnanimous Bharata, sage Bharadwaja said to him in words still more auspicious.
Ayodhya Kanda 113.16
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 16
नैतच्चित्रं नरव्याघ्र शीलवृत्तवतां वर। यदार्यं त्वयि तिष्ठेत्तु निम्ने सृष्टमिवोदकम्।।
naitaccitraṅ naravyāghra śīlavṛttavatāṅ vara. yadāryaṅ tvayi tiṣṭhēttu nimnē sṛṣṭamivōdakam৷৷
O best of men, foremost among men of excellent character and dispositon, it is not surprising that all noble qualities come to reside in you naturally like water poured flowing downward.
Ayodhya Kanda 113.17
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 17
अमृत स्समहाबाहुः पिता दशरथस्तव। यस्य त्वमीदृश: पुत्रो धर्मज्ञो धर्मवत्सलः।।
amṛta ssamahābāhuḥ pitā daśarathastava. yasya tvamīdṛśa: putrō dharmajñō dharmavatsalaḥ৷৷
With you as his son, endowed with qualities of righteousness and devotion to duty, your mightyarmed father Dasaratha is not dead. (He lives through you).
Ayodhya Kanda 113.18
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 18
तमृषिं तु महात्मानमुक्तवाक्यं कृताञ्जलिः। आमन्त्रयितुमारेभे चरणावुपगृह्य च।।
tamṛṣiṅ tu mahātmānamuktavākyaṅ kṛtāñjaliḥ. āmantrayitumārēbhē caraṇāvupagṛhya ca৷৷
Hearing the words of the magnanimous Bharadwaja, Bharata paid his respect, folding his palms, and clasping the feet of the sage and sought his permission to leave.
Ayodhya Kanda 113.19
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 19
ततः प्रदक्षिणं कृत्वा भरद्वाजं पुनः पुनः। भरतस्तु ययौ श्रीमानयोध्यां सह मन्त्रिभिः।।
tataḥ pradakṣiṇaṅ kṛtvā bharadvājaṅ punaḥ punaḥ. bharatastu yayau śrīmānayōdhyāṅ saha mantribhiḥ৷৷
Then illustrious Bharata circumambulated the sage several times in homage before he set out for Ayodhya with his counsellors.
Ayodhya Kanda 113.20
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 20
यानैश्च शकटैश्चैव हयैर्नागैश्च सा चमूः। पुनर्निवृत्ता विस्तीर्णा भरतस्यानुयायिनी।।
yānaiśca śakaṭaiścaiva hayairnāgaiśca sā camūḥ. punarnivṛttā vistīrṇā bharatasyānuyāyinī৷৷
The vast army of Bharata with all its carriages, carts, horses and elephants following him again turned back towards Ayodhya.
Ayodhya Kanda 113.21
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 21
ततस्ते यमुनां दिव्यां नदीं तीर्त्वोर्मिमालिनीम्। ददृशुस्तां पुन स्सर्वे गङ्गां शुभजलां नदीम्।।
tatastē yamunāṅ divyāṅ nadīṅ tīrtvōrmimālinīm. dadṛśustāṅ puna ssarvē gaṅgāṅ śubhajalāṅ nadīm৷৷
Thereafter, all of them crossed the divine river Yamuna wreathed in waves and, beheld the Ganga of sacred waters once again.
Ayodhya Kanda 113.22
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 22
तां रम्यजलसंपूर्णां सन्तीर्य सहबान्धवः शृङ्गिबेरपुरं रम्यं प्रविवेश ससैनिकः। शृङ्गिबेरपुराद्भूय स्त्वयोध्यां सन्ददर्श ह।।
tāṅ ramyajalasaṅpūrṇāṅ santīrya sahabāndhavaḥ śṛṅgibērapuraṅ ramyaṅ pravivēśa sasainikaḥ. śṛṅgibērapurādbhūya stvayōdhyāṅ sandadarśa ha৷৷
Bharata along with his kins and his army crossed the Ganga with its overflowing, wonderful waters and entered the beautiful city of Sringiberapura and from there he proceeded until he beheld the city of Ayodhya.
Ayodhya Kanda 113.23
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 23
अयोध्यां च ततो दृष्ट्वा पित्रा भ्रात्रा विवर्जिताम्। भरतो दुःख सन्तप्त स्सारथिं चेदमब्रवीत्।।
ayōdhyāṅ ca tatō dṛṣṭvā pitrā bhrātrā vivarjitām. bharatō duḥkha santapta ssārathiṅ cēdamabravīt৷৷
On seeing the city of Ayodhya bereft of his father and brothers, Bharata, consumed with grief, said to the charioteer:
Ayodhya Kanda 113.24
Valmiki Ramayanam (IIT Kanpur) · Chapter Ayodhya Kanda 113 · Verse 24
सारथे पश्य विध्वस्ता साऽयोध्या न प्रकाशते। निराकारा निरानन्दा दीना प्रतिहतस्वरा।।
sārathē paśya vidhvastā sā.yōdhyā na prakāśatē. nirākāra nirānandā dīnā pratihatasvarā৷৷
O charioteer, look, Ayodhya is in shapeless shambles. It is silent and cheerless. It is dull and desolate. It shines no more. इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये अयोध्याकाण्डे त्रयोदशोरशततमस्सर्गः। Thus ends the hundredthirteenth sarga in Ayodhyakanda of the holy Ramayana, the first epic composed by sage Valmiki.