Sukta 13
सूक्तम् 13
Shlokas (11)
+ Add ShlokaAtharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 1 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.1
द॒दिर्हि मह्यं॒ वरु॑णो दि॒वः क॒विर्वचो॑भिरु॒ग्रैर्नि रि॑णामि ते वि॒षम्। खा॒तमखा॑तमु॒त स॒क्तम॑ग्रभ॒मिरे॑व॒ धन्व॒न् नि ज॑जास ते वि॒षम्॥१॥
dadir hi mahyaṃ varuṇo divaḥ kavir vacobhir ugrair ni riṇāmi te viṣam. khātam akhātam uta saktam agrabham ireva dhanvan nijajāsa te viṣam.
For Varuṇa, the seer of heaven, has indeed given me; with fierce words I scrape out your poison. Whether dug-out, not dug-out, or clotted, like a healer I have made your poison vanish from the bow.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 2 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.2
यत् ते॒ अपो॑दकं वि॒षं तत् त॑ ए॒तास्व॑ग्रभम्। गृ॒ह्णामि॑ ते मध्य॒ममु॑त्त॒मं रस॑मु॒ताव॒मं भि॒यसा॑ नेश॒दादु॑ ते ॥२॥
yat te apodakaṃ viṣaṃ tat te etāsv agrabham. gṛhṇāmi te madhyamam uttamaṃ rasam utāvamaṃ bhiyasā neśadādu te.
Whatever water-borne poison is yours, that I have seized among these. I take your middle, highest, and lowest sap; let not fear make you sink down.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 3 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.3
वृषा॑ मे॒ रवो॒ नभ॑सा॒ न त॑न्य॒तुरु॒ग्रेण॑ ते॒ वच॑सा बाध॒ आदु॑ ते । अ॒हं तम॑स्य॒ नृभि॑रग्रभं॒ रसं॒ तम॑स इव॒ ज्योति॒रुदे॑तु॒ सूर्यः॑ ॥३॥
vṛṣā me ravo nabhasā na tanyatur ugreṇa te vacasā bādha ādu te. ahaṃ tamasya nṛbhir agrabhaṃ rasaṃ tamasa iva jyotir udetu sūryaḥ.
My roar is a bull’s, not a thunder from the sky; with your fierce speech I have driven it back from you. I grasped that sap with men; like light from darkness, let Sūrya rise.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 4 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.4
चक्षु॑षा ते॒ चक्षु॑र्हन्मि वि॒षेण॑ हन्मि ते वि॒षम्। अहे॑ म्रि॒यस्व॒ मा जी॑वीः प्र॒त्यग॒भ्येऽतु त्वा वि॒षम्॥४॥
cakṣuṣā te cakṣur hanmi viṣeṇa hanmi te viṣam. ahe mriyasva mā jīvīḥ pratyag abhye ’tu tvā viṣam.
With my eye I smite your eye; with antidote I strike your poison. Die, O serpent, do not live. Let the poison turn back and come upon you.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 5 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.5
कैरा॑त पृश्न॒ उप॑तृण्य॒ बभ्र॒ आ मे॑ शृणु॒तासि॑ता॒ अली॑काः । मा मे॒ सख्युः॑ स्ता॒मान॒मपि॑ ष्ठाताश्रा॒वय॑न्तो॒ नि वि॒षे र॑मध्वम्॥५॥
kairāta pṛśna upatṛṇya babhra ā me śṛṇutā sitā alīkāḥ. mā me sakhyuḥ stām ānam api ṣṭhāta āśrāvayanto ni viṣe ramadhvam.
O spotted one, Kirāta, creeping near, tawny—hear me, you dark ones, you deceitful! Do not assail my companion; cease from shouting—go and delight yourselves away from the poison.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 6 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.6
अ॒सि॒तस्य॑ तैमा॒तस्य॑ ब॒भ्रोरपो॑दकस्य च । सा॒त्रा॒सा॒हस्या॒हं म॒न्योरव॒ ज्यामि॑व॒ धन्व॑नो॒ वि मु॑ञ्चामि॒ रथाँ॑ इव ॥६॥
asitasya taimātasya babhror apodakasya ca. sātrāsāhasyāhaṁ manyor ava jyām iva dhanvano vi muñcāmi rathān iva.
Of the black, the brown, the waterless and the watery—of these I am the subduer. I loosen anger like the bowstring; I release chariots as it were.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 7 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.7
आलि॑गी च॒ विलि॑गी च पि॒ता च॑ माता॒ च॑ । वि॒द्म वः॑ स॒र्वतो॒ ब॑न्ध्वर॑साः॒ किं क॑रिष्यथ ॥७॥
āligī ca viligī ca pitā ca mātā ca. vidma vaḥ sarvato bandhva-rasāḥ kiṁ kariṣyatha.
Clinger and piercer, both; father and mother as well—We know you on every side, O bonds with rasa; what will you do?
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 8 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.8
उ॒रु॒गूला॑या दुहि॒ता जा॒ता दा॒स्यसि॑क्न्या । प्र॒तङ्कं॑ द॒द्रुषी॑णां॒ सर्वा॑सामर॒सं वि॒षम्॥८॥
urugūlāyā duhitā jātā dāsyasi knyā. prataṅkaṁ dadruṣīṇāṁ sarvāsām arasaṁ viṣam.
Born of the broad-hipped one, a maiden of the servile, swarthy—brand of the scabbed—of all these the poison is without flavor.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 9 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.9
क॒र्णा श्वा॒वित् तद॑ब्रवीद् गि॒रेर॑वचरन्ति॒का। याः काश्चे॒माः ख॑नि॒त्रिमा॒स्तासा॑मर॒सत॑मं वि॒ष॑म्॥९॥
karṇā śvāvit tad abravīd girer avacarantikā yāḥ kāś cemāḥ khanitrimās tāsām arasatamaṃ viṣam
A jackal with pricked ears declared: they roam along the mountain slope. Whatever these diggers are, for them the tasteless poison is best.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 10 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.10
ता॒बुवं॒ न ता॒बुवं॒ न घेत् त्वम॑सि ता॒बुव॑म्। ता॒बुवे॑नार॒सं वि॒षम्॥१०॥
tābuvaṃ na tābuvaṃ na ghēt tvam asi tābuvam tābuvenārasam viṣam
You are Tabuva; no, you are not Tabuva. With Tabuva, the poison becomes sapless.
Atharvaveda — Kanda 5, Sukta 13, Mantra 11 (सर्पविषनाशनम्।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 5 · Verse 5.13.11
त॒स्तुवं॒ न त॒स्तुवं॒ न घेत् त्वम॑सि त॒स्तुव॑म्। त॒स्तुवे॑नार॒सं वि॒षम्॥११॥
tastuvaṃ na tastuvaṃ na ghēt tvam asi tastuvam tastuvenārasam viṣam
You are Tastuva; no, you are not Tastuva. With Tastuva, the poison is made sapless.