Sukta 11
सूक्तम् 11
Shlokas (8)
+ Add ShlokaAtharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 1 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.1
५-६ अनुष्टुप्, ७ उष्णिग्बृहतीगर्भा पथ्यापङ्क्तिः, ८ त्र्यवसाना षट् पदा बृहतीगर्भा जगती। मु॒ञ्चामि॑ त्वा ह॒विषा॒ जीव॑नाय॒ कम॑ज्ञातय॒क्ष्मादु॒त रा॑जय॒क्ष्मात्। ग्राहि॑र्ज॒ग्राह॒ यद्ये॒तदे॑नं॒ तस्या॑ इन्द्राग्नी॒ प्र मु॑मुक्तमेनम्॥१॥
muñcāmi tvā haviṣā jīvanāya kam ajñātayakṣmād uta rājayakṣmāt. grāhir jagrāha yad y etad enaṃ tasyā indrāgnī pra mumuktam enam.
With oblation I release you for life from unknown wasting and from the royal wasting. If a grahi seized him, from that, O Indra and Agni, do you both set him free.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 2 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.2
यदि॑ क्षि॒तायु॒र्यदि॑ वा॒ परे॑तो॒ यदि॑ मृ॒त्योर॑न्ति॒कं नी॑त ए॒व। तमा ह॑रामि॒ निरृ॑तेरु॒पस्था॒दस्पा॑र्शमेनं श॒तशा॑रदाय ॥२॥
yadi kṣitāyur yadi vā pareto yadi mṛtyor antikaṃ nīta eva. tam ā harāmi nirṛter upasthād aspārśam enaṃ śataśāradāya.
Whether his life-force is diminished, or gone beyond, or brought to the verge of death, I draw him back from the lap of Nirṛti, untouched, for a hundred autumns.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 3 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.3
स॒ह॒स्रा॒क्षेण॑ श॒तवी॑र्येण श॒तायु॑षा ह॒विषाहा॑र्षमेनम्। इन्द्रो॒ यथै॑नं श॒रदो॒ नया॒त्यति॒ विश्व॑स्य दुरि॒तस्य॑ पा॒रम्॥३॥
sahasrākṣeṇa śatavīryeṇa śatāyuṣā haviṣā hārṣam enam. indro yathainaṃ śarado nayāty ati viśvasya duritasya pāram.
With the thousand-eyed, the hundred-powerful, the hundred-lived oblation I have roused him. As Indra leads him through the seasons, may he cross beyond all misfortune.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 4 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.4
श॒तं जी॑व श॒रदो॒ वर्ध॑मानः श॒तं हे॑म॒न्तान् छ॒तमु॑ वस॒न्तान्। श॒तं त॒ इन्द्रो॑ अ॒ग्निः स॑वि॒ता बृह॒स्पतिः॑ श॒तायु॑षा ह॒विषाहा॑र्षमेनम्॥४॥
śataṁ jīva śarado vardhamānaḥ śataṁ hemantān chatam u vasantān śataṁ te indro agniḥ savitā bṛhaspatiḥ śatāyuṣā haviṣā harṣam enam
Live a hundred autumns, growing; a hundred winters, a hundred springs. May Indra, Agni, Savitā, and Bṛhaspati grant him a hundred-year span and accept his oblation with delight.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 5 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.5
प्र वि॑शतं प्राणापानावन॒ड्वाहा॑विव व्र॒जम्। व्य॑१न्ये य॑न्तु मृ॒त्यवो॒ याना॒हुरित॑रान् छ॒तम्॥५॥
pra viśataṁ prāṇāpānau anaḍvāhāv iva vrajam vy anye yantu mṛtyavo yān āhur itarān chatam
Enter in, O prāṇa and apāna, like draft-animals into the pen. Let the deaths that were said to be others go away elsewhere by different paths.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 6 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.6
इ॒हैव स्तं॑ प्राणापानौ॒ माप॑ गातमि॒तो यु॒वम्। शरी॑रम॒स्याङ्गा॑नि ज॒रसे॑ वहतं॒ पुनः॑ ॥६॥
ihaiva staṁ prāṇāpānau māpagātam ito yuvam śarīram asyāṅgāni jarase vadataṁ punaḥ
Stay here, prāṇa and apāna; do not go elsewhere, you two. Bear this man’s body and limbs back from old age again.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 7 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.7
ज॒रायै॑ त्वा॒ परि॑ ददामि ज॒रायै॒ नि धु॑वामि त्वा । ज॒रा त्वा॑ भ॒द्रा ने॑ष्ट॒ व्य॑१न्ये य॑न्तु मृ॒त्यवो॒ याना॒हुरित॑रान् छ॒तम्॥७॥
jarāyai tvā pari dadāmi jarāyai ni dhuvāmi tvā jarā tvā bhadrā neṣṭa vy anye yantu mṛtyavo yān āhur itarān chatam
To old age I consign you; to old age I fasten you. Let benign old age seek you; let the deaths that were said to be others go away elsewhere by different paths.
Atharvaveda — Kanda 3, Sukta 11, Mantra 8 (दीर्घायुः प्राप्तिः।)
Atharvaveda (Shaunaka Samhita) · Chapter Kanda 3 · Verse 3.11.8
अ॒भि त्वा॑ जरि॒माहि॑त॒ गामु॒क्षण॑मिव॒ रज्ज्वा । यस्त्वा॑ मृ॒त्युर॒भ्यध॑त्त॒ जाय॑मानं सुपा॒शया॑ । तं ते॑ स॒त्यस्य॒ हस्ता॑भ्या॒मुद॑मुञ्च॒द् बृह॒स्पतिः॑ ॥८॥
abhi tvā jarimā hita gām ukṣaṇam iva rajjvā yas tvā mṛtyur abhyadhatta jāyamānaṁ supāśayā taṁ te satyasya hastābhyām udamuñcad bṛhaspatiḥ
I draw you forth from decrepitude, like a cow from the stall by a rope. The Death that seized you at birth with a sure noose—Bṛhaspati has loosed him from you with the true hands.