Chapter 7
रामायणवर्णनं
Agni Purana, Chapter 7: rāmāyaṇavarṇanaṃ
Shlokas (22)
+ Add ShlokaChapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 1
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 1
रामो वशिष्ठं मातॄञ्च नत्वातिञ्च प्रणम्य सः । अनसूयाञ्च तत्पत्नीं शरभङ्गं सुतीक्ष्णकम ।।
rāmo vaśiṣṭhaṃ mātṝñca natvātiñca praṇamya saḥ | anasūyāñca tatpatnīṃ śarabhaṅgaṃ sutīkṣṇakam ||
Rama bowed to Vashishta and to his mother, saluted them both; he then bowed to Anasuya and her husband Sharabhanga, keen and resolute.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 2
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 2
अगस्त्यभ्रातरं नत्वा अगस्त्यन्तत्प्रसादतः । धनुःखड्गञ्च सम्प्राप्य दण्डकारण्यमागतः ।।
agastyabhrātaraṃ natvā agastyantatprasādataḥ | dhanuḥkhaḍgañca samprāpya daṇḍakāraṇyamāgataḥ ||
Having bowed to Agastya's brother and by Agastya's favour, obtaining bow and sword, he entered the Dandaka forest.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 3
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 3
जनस्थाने पञ्चवट्यां स्थितो गोदावरीतटे । तत्र सूर्पणखायाता भक्षितुं तान भयङ्करी ।।
janasthāne pañcavaṭyāṃ sthito godāvarītaṭe | tatra sūrpaṇakhāyātā bhakṣituṃ tān bhayaṅkarī ||
Situated at the public place near the five banyans on the banks of the Godavari, there the terrible Sūrpankha sought to devour them.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 4
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 4
रामं सुरूपं दृष्ट्वा सा कामिनी वाक्यमब्रवीत । कस्त्वं कस्मात्समायातो भर्ता मे भव चार्थितः ।।
rāmaṃ surūpaṃ dṛṣṭvā sā kāminī vākyamabravīt | kastvaṃ kasmātsamāyāto bhartā me bhava cārthitaḥ ||
Seeing Rama fair of form, that lustful woman spoke: 'Who are you? From where have you come? Husband, why have you come to my abode?','hi':'सुंदरी रामा को देखकर वह कामिनी बोली: "तुम कौन हो? कहाँ से आए हो? हे पति, तुम मेरे पास क्यों आए?"','gu':'સુંદર રામને જોઈને તે কামિની બોલી:
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 5
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 5
एतौ च भक्षयिष्यामि इत्य उक्त्वा तं समुद्यता । तस्या नासाञ्च कर्णौ च रामोक्तो लक्ष्मणो ऽच्छिनत ।।
etau ca bhakṣayiṣyāmi ity uktvā taṃ samudyatā | tasyā nāsāñca karṇau ca rāmokto lakṣmaṇo 'cchinat ||
Saying 'I will eat these two,' she rose; Rama cut off her nose and ears, and Lakshmana severed (them).
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 6
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 6
रक्तं क्षरन्ती प्रययौ खरं भ्रातरमब्रवीत । मरिष्यामि विनासाहं खर जीवामि वै तदा ।।
raktaṃ kṣarantī prayayau kharaṃ bhrātaramabravīt | mariṣyāmi vināsāhaṃ khara jīvāmi vai tadā ||
As blood was flowing and they rushed, the donkey spoke to his brother: “I will die; I am destined for destruction; the donkey alone will live then.”
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 7
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 7
रामस्य भार्या सीतासौ तस्यासील्लक्ष्मणो ऽनुजः । तेषाम यद्रुधिरं सोष्णं पाययिष्यसि मां यदि ।।
rāmasya bhāryā sītāsau tasyāsīllakṣmaṇo 'nujaḥ | teṣām yadrudhiraṃ soṣṇaṃ pāyayiṣyasi māṃ yadi ||
Ram’s wife Sita and his brother Lakshmana, his younger sibling; if you pour out the hot blood of these, then you will harm me.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 8
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 8
खरस्तथेति तामुक्त्वा चतुर्दशसहस्रकैः । रक्षसां दूषणेनागाद योद्धुं त्रिशिरसा सह ।।
kharastatheti tāmuktvā caturdaśasahasrakaiḥ | rakṣasāṃ dūṣaṇenāgād yoddhuṃ triśirasā saha ||
Having said “the donkey is thus,” with fourteen thousand (followers) the rakshasas, with their corruption, came to fight together with Trishira.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 9
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 9
रामं रामो ऽपि युयुधे शरैर विव्याध राक्षसान । हस्त्यश्वरथपादातं बलं निन्ये यमक्षयं ।।
rāmaṃ rāmo 'pi yuyudhe śarair vivyādha rākṣasān | hastyaśvarathapādātaṃ balaṃ ninye yamakṣayaṃ ||
Rama himself fought and struck the rakshasas with arrows. From the elephants, horses and chariots’ feet he took boundless strength.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 10
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 10
त्रिशीर्षाणं खरं रौद्रं युध्यन्तञ्चैव दूषणम । ययौ सूर्पणखा लङ्कां रावणाग्रे ऽपतद भुवि ।।
triśīrṣāṇaṃ kharaṃ raudraṃ yudhyantañcaiva dūṣaṇam | yayau sūrpaṇakhā laṅkāṃ rāvaṇāgre 'patad bhuvi ||
The three-headed fierce donkey fought with the corrupter; Surpanakha and others went to Lanka; Ravana fell first on the earth.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 11
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 11
अब्रवीद्रावणं क्रुद्धा न त्वं राजा न रक्षकः । खरादिहन्तू रामस्य सीतां भार्यां हरस्व च ।।
abravīdrāvaṇaṃ kruddhā na tvaṃ rājā na rakṣakaḥ | kharādihantū rāmasya sītāṃ bhāryāṃ harasva ca ||
Angrily he spoke: ‘You are neither king nor protector. Like Khara you are the destroyer of Rama; seize Sītā, his wife, and carry her off.’
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 12
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 12
रामलक्ष्मणरक्तस्य पानाज्जीवामि नान्यथा । तथेत्याह च तच छ्रुत्वा मारीचं प्राह वै व्रज ।।
rāmalakṣmaṇaraktasya pānājjīvāmi nānyathā | tathetyāha ca tac chrutvā mārīcaṃ prāha vai vraja ||
‘If Rama and Lakshmana bleed, I will drink that blood; there is no other way,’ he said. Hearing this, Marīcha replied: ‘Go.’
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 13
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 13
स्वर्णचित्रमृगो भूत्वा रामलक्ष्मणकर्षकः । सीताग्रे तां हरिष्यामि अन्यथा मरणं तव ।।
svarṇacitramṛgo bhūtvā rāmalakṣmaṇakarṣakaḥ | sītāgre tāṃ hariṣyāmi anyathā maraṇaṃ tava ||
Disguised as a golden-studded deer, the lure who drew Rama and Lakshmana, I will take her before Sītā; otherwise it will be your death.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 14
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 14
मारीचो रावणं प्राह रामो मृत्युर्धनुर्धरः । रावणादपि मर्तव्यं मर्तव्यं राघवादपि ।।
mārīco rāvaṇaṃ prāha rāmo mṛtyurdhanurdharaḥ | rāvaṇādapi martavyaṃ martavyaṃ rāghavādapi ||
Marīcha said to Rāvaṇa: ‘Rāma wields the bow that brings death. One must be slain even more than Rāvaṇa, and likewise even more than Rāghava must be slain.’
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 15
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 15
अवश्यं यदि मर्तव्यं वरं रामो न रावणः । इति मत्वा मृगो भूत्वा सीताग्रे व्यचरन्मुहुः ।।
avaśyaṃ yadi martavyaṃ varaṃ rāmo na rāvaṇaḥ | iti matvā mṛgo bhūtvā sītāgre vyacaranmuhuḥ ||
‘If he must surely be slain, then let it be Rāma, not Rāvaṇa,’ thinking this he became a deer and repeatedly moved near Sītā.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 16
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 16
सीतया प्रेरितो रामः शरेणाथावधीच्च तं । म्रियमाणो मृगः प्राह हा सीते लक्ष्मणेति च ।।
sītayā prerito rāmaḥ śareṇāthāvadhīcca taṃ | mriyamāṇo mṛgaḥ prāha hā sīte lakṣmaṇeti ca ||
Prompted by Sita, Rama aimed his arrow and struck him down. The dying deer cried out, “Alas! Sita! Lakshmana!”
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 17
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 17
सौमित्रिः सीतयोक्तो ऽथ विरुद्धं राममागतः । रावणोप्यहरत सीतां हत्वा गृध्रं जटायुषं ।।
saumitriḥ sītayokto 'tha viruddhaṃ rāmamāgataḥ | rāvaṇopyaharat sītāṃ hatvā gṛdhraṃ jaṭāyuṣaṃ ||
Saumitra (Lakshmana), told about Sita, went against Rama. Ravana too had carried off Sita, having slain Jatayu the vulture.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 18
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 18
जटायुषा स भिन्नाङ्गो अङ्केनादाय जानकीम । गतो लङ्कामशोकाख्ये धारयामास चाब्रवीत ।।
jaṭāyuṣā sa bhinnāṅgo aṅkenādāya jānakīm | gato laṅkāmaśokākhye dhārayāmāsa cābravīt ||
With Jatayu’s limbs broken he took Janaki on his wing and went to the place called Lanka Ashoka, saying as he bore her.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 19
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 19
भव भार्या ममाग्र्या त्वं राक्षस्यो रक्ष्यतामियम । रामो हत्वा तु मारीचं दृष्ट्वा लक्ष्मणमब्रवीत ।।
bhava bhāryā mamāgryā tvaṃ rākṣasyo rakṣyatāmiyam | rāmo hatvā tu mārīcaṃ dṛṣṭvā lakṣmaṇamabravīt ||
“Be my foremost wife, you shall be protected from the rakshasa.” After slaying Maricha, Rama—seeing that—spoke to Lakshmana.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 20
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 20
मायामृगो ऽसौ सौमित्रे यथा त्वमिह चागतः । तथा सीता हृता नूनं नापश्यत स गतो ऽथ ताम ।।
māyāmṛgo 'sau saumitre yathā tvamiha cāgataḥ | tathā sītā hṛtā nūnaṃ nāpaśyat sa gato 'tha tām ||
“That deer was an illusory creature, Saumitra, which came here similarly. Thus Sita was indeed taken; he did not see her after he went.”
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 21
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 21
शुशोच विललापार्तो मान्त्यक्त्वा क्व गतासि वै । लक्ष्मणाश्वासितो रामो मार्गयामास जानकीम ।।
śuśoca vilalāpārto māntyaktvā kva gatāsi vai | lakṣmaṇāśvāsito rāmo mārgayāmāsa jānakīm ||
Mourning and wailing, you ask, ‘Where have you gone?’ Lakshmana, comforting him, Rama led Jānaki along the path.
Chapter 7 — rāmāyaṇavarṇanaṃ — Verse 22
Agni Purana · Chapter 7 · Verse 22
दृष्ट्वा जटायुस्तं प्राह रावणो हृतवांश च तां । मृतो ऽथ संस्कृतस्तेन कबन्धञ्चावधीत्ततः । शापमुक्तो ऽब्रवीद्रामं स त्वं सुग्रीवमाव्रज ।।
dṛṣṭvā jaṭāyustaṃ prāha rāvaṇo hṛtavāṃś ca tāṃ | mṛto 'tha saṃskṛtastena kabandhañcāvadhīttataḥ | śāpamukto 'bravīdrāmaṃ sa tvaṃ sugrīvamāvraja ||
Seeing Jatayu, Rāvaṇa said to him, “You have stolen the kinswoman.” Mortally wounded, Jatayu spoke; Rama cut the vulture’s neck. Freed from the curse, Kabandha said, “Return to Sugrīva, Rama.”